Det här är nyansen jag misstänker jag kommer ha på barret. Jag tänker inte bleka då mitt hår redan är slitet nog som det är.

Nu till det som jag verkligen hade tänkt säga (för att jag tror att jag måste förklara mitt uppförande):

Igår (onsdags) mådde jag väldigt dåligt och jag planerade att gå hem direkt på morgonen, men så pratade moroten lite med mig och jag kände mig lite bättre och bestämde mig för att inte ge upp så lätt. Det gick bra fram till lunchen. Men när jag satte mig ner i matsalen så började jag plötsligt skaka. Till slut så blev det så illa att jag tappade kniven.

Innan det hade jag bara trott att det var för att jag frös. Men när jag kände efter så frös jag inte. Jag blev livrädd jag visste inte varför jag inte kunde sluta skaka. Så jag sprang/svävade ut upp till plan 3.

Jag lyckades få tag på pappa via mobilen och lyckades klämma fram att jag hade jätte ont i magen så jag måste åka hem. Jag slutade att darra efter några minuter och bestämde mig för att ta lite luft, för att se om det skulle hjälpa. Jag vet inte varför jag inte gick ut vid hemköp men jag antar att jag inte ville att någon skulle se mig och det brukar inte vara så mycket folk där.

Jag var så korkad att jag tog den vanliga vägen förbi matsalen. Alla hade ätit färdigt och kom ut så att jag mötte dem på vägen. Men det var för sent att vända. Det enda jag kunde tänka på var att få komma ut så jag gick ner för tappan vid matsalen.

Det var folktomt där som det brukar vara, jag gick mot dörrarna. Då svartnade det. Knäna vek sig och jag fick inte luft. Jag föll bakåt och slog i huvudet i golvet. Jag vet inte hur lång tid som gick, men efter ett tag kom en kvinna som kallade på hjälp. Jag blev inburen någon stans som jag inte riktigt minns och efter ett tag kunde jag andas nästan normalt.

Jag fick ringa till pappa och efter ett tag kom han och hjälpte mig till bilen.

Kort sammanfattning: Det blev en annorlunda dag men jag mår bättre nu. Även fast jag fortfarande är väldigt nere. Förlåt att det blev så mycket text jag vet att det är tråkigt att läsa så mycket, men jag är så trött på folk som frågar så jag lägger upp det här.

Tack för att jag fick snacka lite med dig, det kändes lite bättre då.