Här syns ett av "felen" Ellie hade när hon föddes. När hon låg i magen har hon legat med sina framben vikta, så som hon har höger framben, fast mer. Detta ledde till att hennes senor blev för korta.
Veterinären sa direkt att vi skulle ta bort henne, hon skulle aldrig kunna bli bra, aldrig kunna gå.
Men så frågade vi en superbra veterinär (Helene Alm) som sa att det är ingen fara. Massera benet flera gånger om dagen och stretcha, men var jätteförsiktig.
Så här hade hennes vänstra ben blivit helt bra, och nu för tiden är hon helt bra i båda benen :)
De här bilderna är några veckor gamla.

Det hoppades jag också, kände mig helt säker. Men så började hon röra sig konstigt, inte mycket, men lite grann i gången. Till slut började hon få som anfall, typ epelepsi. Men det var inte epelepsi, då hon var närvarande på ett helt annat sätt. Hon såg inte ut att ha ont, mer rädd för vad som hände med kroppen.
Vi kämpade och åkte till alla möjliga veterinärer med henne som tittade, klämde och kände, men ingen hittade något.
Tills vi åkte till vår vän Helen Alm som är veterinär. Hon testade balanssinnet på Ellie och det var inte speciellt bra. Hon upptäckte dessutom att Ellie hade en konstig nacke, den var liksom för kort och fäst för långt in i bakhuvudet kändes det som.
Vi bestämde oss för att ta bort Ellie. Hon överlevde allt, men hennes kropp svek henne, viljestyrkan fanns där. Tuffare katt får man leta efter.
Nu är hon i Nangijala, där hon slipper vara sjuk och dålig, där är hennes kropp fantastisk och hon kan göra precis som hon vill.

Vad är Nangijala om jag får fråga?
Hon lever fortfarande hoppas jag. :(

Hon var helt fantastiskt söt Ellie :)

:3

Oriental :)