December
Thursday 16 June 2011 photo 1/2
|
Idag var det perfekt väder för att träna att rida på volten eftersom det inte blåste det minsta. Senast jag red henne där så flippade hon ut, hon sprang faktiskt på en annan häst, det är helt sant. Då var hon brunstig upptäckte vi senare och det var därför hon blev så okontrollerbar. Dels avskyr hon att vara på volten, varför vet jag inte, men hon blir helt spänd, sen blir hon jättespänd av andra som rider hästar runt henne, dessutom blåste det och hon blir tokig av ljud som hon inte vet varifrån de kommer.
Idag longerade jag henne på volten och målet var att få henne att lugna ner sig när jag flyttade mig samtidigt som hon longerades - alltså skulle hon långsamt förflytta sig över volten i trav och fortfarande vara lugn, eftersom hon triggar upp sig på olika delar av volten.
Till en början var hon bara stressad, men efter 10-15 mins travande lugnade hon sig och jag bestämde mig för att sitta upp på henne, vi skrittade ett varv längs fyrkantsspåret (ja, vi kallar vårt fyrkantsspår för volten ;)) för att hon skulle förstå att det var lugnt här. Sedan gick vi därifrån, upp på en raksträcka, där vi töltade lite och arbetade, för att senare gå ner till volten och arbeta med skrittövningar och förhoppningsvis lite trav också.
Hon var hur fin som helst, jättemjuk, trevlig och väldigt lugn för att vara Dögun, när hon helt plötsligt skyggade tillbaka när vi var påväg ner till volten!
Jag såg att det var en liten snok som kröp bredvid spåret och ner i gräset.
Attans, tänkte jag.. nu skulle hon säkert vara jättespänd att rida och troligen sticka..
Men det var hon inte! Nog för att hon var spänd i just det hörnet hon sett snoken, men annars var det faktiskt lugnt. Vi travade lite åttor så att hon fick annat att tänka på, för att sedan skritta av och hon fick sin väl förtjänta hink :)
Något jag har märkt på bara de här få dagarna är, förutom att hon numera kommer fram till mig i hagen (!!) så vågar hon lägga vikt i hovarna när de ska kratsas, alltså litar hon mer på att jag inte tappar hennes fötter. En annan detalj är att jag kan klappa henne i stort sett över hela kroppen så att det låter, utan att hon rycker till eller spänner sig. Idag kunde jag klappa henne på korset utan att hon spände musklerna, men det är fortfarande lite spänt när man klappar henne på bakdelen. Men det är stora framsteg och jag är jätteglad att det går såhär bra!
Haha, ni får ursäkta, jag skriver ju värsta jättelånga texterna om bara småsaker - men för oss är det stort! :D
Det har gått fram och tillbaka med Dögun ett tag, tills vi bestämde för några veckor sedan att det endast skulle vara jag som red henne, efter det har hon faktiskt lugnat sig och det är jag glad för att hon gjort. :)
Annons
Comment the photo
Devinshed
Fri 17 Jun 2011 00:55
Tack ^^
Ja, det är det verkligen! Det är helt sjukt, men det händer saker varje dag som är otroligt bra! :D
Fast sen har det varit vääldigt dåligt de senaste veckorna och jag har inte riktigt haft tid för henne, men nu har jag det när jag har slutat skolan :)
Ja, det är det verkligen! Det är helt sjukt, men det händer saker varje dag som är otroligt bra! :D
Fast sen har det varit vääldigt dåligt de senaste veckorna och jag har inte riktigt haft tid för henne, men nu har jag det när jag har slutat skolan :)
Sabbisen
Fri 17 Jun 2011 02:20
Ja jag förstår precis vad du pratar om, det är en underbar känsla, och veta att man själv faktiskt lyckats att få det till det bättre :D
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/devinshed/491658284/
Visa toppen
Show footer