December
Monday 20 February 2012 photo 19/19
|
Jag har en liten hund. Världens finaste lilla hund är han. Världens sötaste. Världens bästa och världens mesta kämpe är han. Jag nämner honom inte ofta här, men det betyder inte att han inte finns.
Coca Cola heter han, min lilla ögonsten. Cola kallas han till vardags.
Nu är det så att för tre år sedan blev Cola sjuk, dödssjuk.
Citat från min dagbok när detta skedde:
"Fick veta att Colas veterinär har kontaktat oss.
Nu är det ju så att Cola går på medicin, morgon och kväll får han en tablett, men om han blir dålig igen finns det inga mediciner som kan hjälpa honom. När han först kom till veterinären sa dom att han skulle redan ha gått bort för flera månader sedan, de hade aldrig sett en hund leva med så här pass otroligt dåliga värden. Vi kunde bara hoppas att han skulle må bra några veckor, kanske nån månad om vi har tur. Cola förbluffade alla veterinärer, han är en glad och positiv hund, trots att han är så sjuk.
Veterinärerna ville ha honom och operera och se hur sjukdomen verkligen utvecklade sig i honom, eftersom det är 0% chans att han skulle bli bättre och då kan dom forska hur sjukdomen kan botas. På så sätt kan de bota andra djur med den. Men nej, vi ska inte plåga Cola så.
Men han är så pigg och nu ringde alltså veterinären för att Cola ska komma in igen så man får kolla hur hans värden är, eftersom han inte alls har blivit sämre börjar veterinärerna nästan tro att Cola kan bli frisk igen! Det är ju helt otroligt! Tänk om han blir det! Fast man ska inte hoppas för mycket, det är bara så otroligt fantastiskt underbart och jag vet inte vad jag ska säga, men jag är väldigt glad. Min lilla livskämpe ^^ Kärlek till honom<3"
Sen minst ett halvår tillbaka har min lilla hund fått bo hos min kära mormor, den enda som jag litar på skämmer ut honom minst lika mycket som jag. Hos mormor är det lugn och ro, det är kortare promenader, precis så som Cola trivs bäst. Och jag försvinner aldrig. Cola har, eftersom han var så sjuk, fäst sig otroligt med mig, nästan som om han tror att han skulle bli sjuk utan mig. Eftersom jag är i skolan så mycket och när jag kommer hem åker jag till stallet, får det honom att må dåligt, så jag bestämde att han skulle få bo hos mormor.
Imorgon åker vi och hämtar Cola, han har blivit sjuk igen. Han har egentligen varit sjuk hela tiden, men nu är det mer än han är frisk.
Därför ska min lilla kämpe få somna in på onsdag, världens bästa lilla hund, en av sveriges minsta dvärgpinsherhanar - TÄNK att det ryms så otroligt mycket kärlek i en sådan liten individ. Det är helt otroligt!
Beslutet är egentligen inte svårt att ta, Cola har gett mig så otroligt mycket, han fick tre år extra, gick emot vad alla veterinärer sa var möjligt. Han har varit med om så mycket och han har alltid haft det bra.
Det minsta jag kan göra är att ge honom ett fint avslut.
Min älskade lilla hund, vi ses i Nangijala<3
Veterinärerna ville ha honom och operera och se hur sjukdomen verkligen utvecklade sig i honom, eftersom det är 0% chans att han skulle bli bättre och då kan dom forska hur sjukdomen kan botas. På så sätt kan de bota andra djur med den. Men nej, vi ska inte plåga Cola så.
Visa toppen
Show footer