Monday 2 November 2009 photo 1/1
|
Vet inte varför jag sitter och skriver det här. Kanske ett annat sätt att få ut mina tryckande känslor. Det har varit en väldigt jobbig höst, för väldigt många i min familj och släkt också såklart. Först försvann farfar väldigt hastigt, det kom som en chock för oss alla. Det är alltid jobbigt när någon nära försvinner, och man blir påmind om att livet faktiskt kan vara väldigt kort.. därför tycker jag att man inte ska stanna till vid ett hinder allt för länge, se till att komma överhindret och fortsätta, och man kommer alltid att stöta på allt fler hinder. Som jag nu har gjort igen. Dom flesta vet vad jag pratar om, Kita! Bryter ihop nästan varenda gång jag säger hennes namn, hackar gurka (hon älskade gurka), eller ser kort på henne. Var bara tvungen att ladda upp ett kort på henne så alla får se hur himla vacker katt hon var. Men det var jobbigt att bläddra bland alla hennes bilder. Saknar henne något så otroligt. Ingen förstår nog riktigt hur speciell hon var för mig. Jag hade önskat att jag kunde ha gjort mer för henne, men sån är naturen.. Grym! Ska hämta hennes urna nu den här veckan, vet inte riktigt vad jag ska göra av urnan eller askan än, men det visar sig. Hon har i alla fall inget ont eller mår dåligt längre. Jag är väldigt glad att jag fick ha henne de 2½ sista åren, hon han göra ett stort intryck i mitt hjärta. <3
Comment the photo
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/devotion/421647599/