Wednesday 1 October 2008 photo 1/3
|
Ja som sagt så var jag lite retro i början av veckan och körde igenom lite äldre spel..
Började med Metroid Prime Echoes som jag har klarat en gång innan,
men det är ett så underbart spel!
Metroid Prime Echoes är såklart uppföljaren till Metroid Prime, och ja det var nog 2 år sedan jag spelade igenom det första gången, så ska bli nice att köra igenom det igen!
"Jag öppnar ögonen.. Men det enda jag kan uppfatta är ett hav av mörker. Det är alldeles tyst..
Bilder passerar förbi, och ett svep av välbehag fyller mig. Ovetandes vad jag har hamnat, sträcker jag mig efter något som går att vidröra, men inser snabbt att jag är ensam. Plötsligt ser jag en stråle av ljus, som i hisnande fart överstiger till ett inferno av bländande ljusstrålar. Jag blundar.
När ljuset väl har lagt sig, Upptäcker jag hur den kalla luften plötsligt biter tag i mig och sveper ner längs min ryggrad. Snart inser jag, att det är rymden som utformas framför mina ögon. Med rinnande tårar, och grumlig sikt ser jag dem. Stjärnorna. Det är fortfarande alldeles tyst...
Jag försöker ta mig framåt genom det tyngdlösa klimatet, men misslyckas grovt och är tvungen att hämta andan. Sakta känner jag hur en konstig känsla växer sig starkare mot min bröstkorg. Det är något där ute, något längre bort i det iskalla paradiset..
Trycker mot min bröstkorg omsveper hela mig, och hjärtat börjar dunka snabbare och snabbare. I rask takt omsveper den snart hela mig, och ett dunkande exploderar i mitt inre. Då ser jag den, en farkost som kommer emot mig med en hastighet ingen människa någonsin kan drömma om. Mina ögon blir tunga, och mitt huvud exploderar i en orkan av sprängande smärtor..
det blir åter igen mörkt.
När jag väl vaknar, kan jag höra det forsande ljudet av vatten. Mina öron fylls av musik, och läker mina sår från den obeskrivliga tystnad som tidigare punkterat mina öron. Yr reser jag på mig och upptäcker att jag står på marken, omfylld av ett underbart landskap av forsande vattenfall, gröna gräsplättar och en utomjordisk yta av sand och färglada nyanser. Bakom ett blått visir sneglar jag ner på min kropp, och inser att jag befinner mig i en dräkt formad helt efter min passform, och ett vapen fastsvetsat på min arm. Jag tar några steg framåt, och inser.. jag är Samus Aran."
Mjo, jag är nog allt lite spel-kåt i och med att jag skrev det där. mohaha xD
När ljuset väl har lagt sig, Upptäcker jag hur den kalla luften plötsligt biter tag i mig och sveper ner längs min ryggrad. Snart inser jag, att det är rymden som utformas framför mina ögon. Med rinnande tårar, och grumlig sikt ser jag dem. Stjärnorna. Det är fortfarande alldeles tyst...