March
Saturday 13 September 2008 photo 1/1
|
13-09-08 Idag har det gått två år sedan du kom in och förstörde en del av mitt liv, Jag vet att du läser det här, Jag vet att du vet vart jag bor, går i skola, jag vet att du har mig i kontroll Tanken på att du är fri gör mig skräck slagen, tanken på att du fortfarande inte blivit straffad gör mig illamående. Och tanken på att du kanske gör exakt samma saker mot andra tjejer som du gjorde mot mig får mig ursinnig. Jag hatar dig, Jag HATAR dig, Jag kan inte ens sätta min fot i den delen av stan som var mitt hem, för det påminner om dig. Vart jag än går så påminner det mig om dig, och vad du gjorde, Känslorna och tankarna som jag kände då kommer fram, paniken, skakningarna, andningen. Koman!.
Tänk dig det här: Du har precis flyttat till en helt ny stad där du inte känner någon, du är otrygg och rädd.
Du går från tåget, klockan är mycket och du är lite påverkad.
När du gått en bit hör du rop efter dig ”- Hora, äckel, slyna”, du struntar i det
och går vidare. Du fortsätter höra ropen och att de inte försvinner utan kommer närmare dig,
Du tittar snabbt bakåt och ser att han börjar gå åt samma håll som dig,
Du börjar gå lite fortare, du kollar bakåt han börjar ta större steg,
så du ökar takten lite mera, tills du till slut börjat springa.
Han springer efter dig, människorna runt om kring dig, verkar inte se dig,
du börjar skrika i panik. Du springer över vägen, efter ett par hundra meter hinner han ikapp dig och han ger dig en knuff Du ramlar framlänges,
du skrapar upp händerna, han kastar dig på rygg,
Du börjar gråta, du försöker prata med orden fastnar i halsen på dig,
Han sätter sig gränsle over dig, och tar tag hårt i dina händer
och sätter dem över huvudet medans han Håller ena handen över din mun
Böjer ner sitt huvud och viskar, ”- Du ska göra som jag säger nu, och du ska vara en snäll och tyst flicka, är du rädd om ditt liv gör du som jag säger”
Du känner lukten av hans parfym, du känner hans andningar.
Du börjar tänka ”varför jag?”, ”varför det händer just mig?”
Och försöker i ren panik att ta dig loss, då helt plötsligt
får du först en smäll över ögat. ”- är du inte rädd om ditt liv?”
Det dunkar och gör ont du gråter. Du får fram ett kvävt ord, ”-snälla”
Du känner hur han smeker ditt bröst, och drar ner dina byxor,
Dina andetag är tunga, du får ingen luft, du försöker skrika med det enda du får
upp är kvävda ljud.”Nej”, ”Hjälp”, ”snälla”
Du känner hur någonting nuddar ditt lår
och sedan hur det sakta dras mot ditt underliv,
Du försöker ännu en gång ta dig loss, du får ett slag mot käken.
Du känner hur han börjar smeka dig, och sakta tränger sig in i dig,
Du hamnar i chock, Du kan inte röra dig, du försöker röra dig,
men du är förstelnad. Du kollar upp mot himlen med tårar i ögonen,
och du börjar tänka på stjärnorna Och tänker hur vacker himlen är,
du glömmer bort att du ligger där med en främmande människa i dig.
Ibland vaknar du upp i ditt tillstånd av stötarna,
du känner att det gör ont där nere. Smärtan är oändlig,
det känns som om någon skurit dig med rakblad tusentals gånger där nere
Och från ingenstans vaknar du upp ur din chock och lyckas kasta av honom,
du kryper iväg från honom gråtandes, Samtidigt som du försöker ropa på hjälp,
du lyckas ställa dig upp, det svider och gör ont, du går fram och sparkar honom.
Sedan springer du iväg och gömmer dig i en buske i en halvtimma.
Du blir hämtad senare, sätter dig på toan, du kissar rakblad,
när du ska spola ser du att det är fullt med blod, Du kollar i trosorna,
de är inte längre ljusrosa de är mörkröda, du sätter dig i en dusch med högsta
värme, Du är smutsig, känns som om du aldrig blir ren, vattnet färjas rött,
du gråter, du hyperventilerar, du börjar fundera hur du ska kunna leva vidare.
Hur ska du någonsin kunna röra en människa igen? Hur ska du någonsin kunna känna dig ren? Hur ska du våga gå ut?
Hur ska du kunna leva som du gjort innan?
Du lägger dig i sängen och orkar inte gå ur den på 3 veckor.
Alla har inte sådan här tur som synd är. Alla ni som skämtar om våldtäkter borde skämmas!, Ni är en skam för samhället, hur kan man skoja om någonting sådant ?
Tänk dig det här: Du har precis flyttat till en helt ny stad där du inte känner någon, du är otrygg och rädd.
Du går från tåget, klockan är mycket och du är lite påverkad.
När du gått en bit hör du rop efter dig ”- Hora, äckel, slyna”, du struntar i det
och går vidare. Du fortsätter höra ropen och att de inte försvinner utan kommer närmare dig,
Du tittar snabbt bakåt och ser att han börjar gå åt samma håll som dig,
Du börjar gå lite fortare, du kollar bakåt han börjar ta större steg,
så du ökar takten lite mera, tills du till slut börjat springa.
Han springer efter dig, människorna runt om kring dig, verkar inte se dig,
du börjar skrika i panik. Du springer över vägen, efter ett par hundra meter hinner han ikapp dig och han ger dig en knuff Du ramlar framlänges,
du skrapar upp händerna, han kastar dig på rygg,
Du börjar gråta, du försöker prata med orden fastnar i halsen på dig,
Han sätter sig gränsle over dig, och tar tag hårt i dina händer
och sätter dem över huvudet medans han Håller ena handen över din mun
Böjer ner sitt huvud och viskar, ”- Du ska göra som jag säger nu, och du ska vara en snäll och tyst flicka, är du rädd om ditt liv gör du som jag säger”
Du känner lukten av hans parfym, du känner hans andningar.
Du börjar tänka ”varför jag?”, ”varför det händer just mig?”
Och försöker i ren panik att ta dig loss, då helt plötsligt
får du först en smäll över ögat. ”- är du inte rädd om ditt liv?”
Det dunkar och gör ont du gråter. Du får fram ett kvävt ord, ”-snälla”
Du känner hur han smeker ditt bröst, och drar ner dina byxor,
Dina andetag är tunga, du får ingen luft, du försöker skrika med det enda du får
upp är kvävda ljud.”Nej”, ”Hjälp”, ”snälla”
Du känner hur någonting nuddar ditt lår
och sedan hur det sakta dras mot ditt underliv,
Du försöker ännu en gång ta dig loss, du får ett slag mot käken.
Du känner hur han börjar smeka dig, och sakta tränger sig in i dig,
Du hamnar i chock, Du kan inte röra dig, du försöker röra dig,
men du är förstelnad. Du kollar upp mot himlen med tårar i ögonen,
och du börjar tänka på stjärnorna Och tänker hur vacker himlen är,
du glömmer bort att du ligger där med en främmande människa i dig.
Ibland vaknar du upp i ditt tillstånd av stötarna,
du känner att det gör ont där nere. Smärtan är oändlig,
det känns som om någon skurit dig med rakblad tusentals gånger där nere
Och från ingenstans vaknar du upp ur din chock och lyckas kasta av honom,
du kryper iväg från honom gråtandes, Samtidigt som du försöker ropa på hjälp,
du lyckas ställa dig upp, det svider och gör ont, du går fram och sparkar honom.
Sedan springer du iväg och gömmer dig i en buske i en halvtimma.
Du blir hämtad senare, sätter dig på toan, du kissar rakblad,
när du ska spola ser du att det är fullt med blod, Du kollar i trosorna,
de är inte längre ljusrosa de är mörkröda, du sätter dig i en dusch med högsta
värme, Du är smutsig, känns som om du aldrig blir ren, vattnet färjas rött,
du gråter, du hyperventilerar, du börjar fundera hur du ska kunna leva vidare.
Hur ska du någonsin kunna röra en människa igen? Hur ska du någonsin kunna känna dig ren? Hur ska du våga gå ut?
Hur ska du kunna leva som du gjort innan?
Du lägger dig i sängen och orkar inte gå ur den på 3 veckor.
Alla har inte sådan här tur som synd är. Alla ni som skämtar om våldtäkter borde skämmas!, Ni är en skam för samhället, hur kan man skoja om någonting sådant ?
Comment the photo
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/diiambery/265905097/
Visa toppen
Show footer