April
Monday 12 March 2012 photo 1/1
|
Change
Har sett dig två gånger idag. Den första på träningen, utan att vara nervös, bara gillade läget och körde på. Inget mer. Orkade inte bry mig. Fast där ljög jag! För du är lika fin än som för drygt en månad sedan då jag bestämt tyckte något om dig. Men fokusen låg på annat, på andra, på mig själv och på själva sporten. Vilket jag antar är bra. Har kanske trots allt börjat komma över dig. Även om jag trots allt hoppas lite, men bara lite. Fast nej, för det kommer aldrig hända något. Tror jag. Fast vad vet jag egentligen...
Andra gången var på min skola. Där du har lektion en gång i veckan och inget mer. Du satt i korridoren, märkte dig inte först utan sa bara "hej" och gick förbi. Hade det vart för en månad sedan hade jag stannat, bara för att. Men inte idag. Min kompis blev helt paff, "Ska du inte prata med han?" "Hallå?". Det enda jag fick ur mig var ett "orka", varken mer eller mindre för stunden. Men senare även ett "varför skulle jag det, han är inte värd det!".
Så vad säger nu det här? Att jag gått vidare. Att jag lämnat allt till det förflutna, trots att jag alltid hoppas på något lite, för du vore så perfekt. Eller jag tror det. Men jag vet inte. Vet inget. Inget alls. Vet bara att jag det händer att jag tänker på dig, ibland, men inte lika ofta som förut, mer sällan än ofta. Sen där emellan varvar tankarna mellan andra, om att det finns andra, bättre, sådana som ser, som vet vad de vill, som känner något osv. Som helt enkelt levererar. Men vem vet. Du kanske är som jag. Blyg. Har ju trots allt hört en del om din förra tjej (tyvärr) och ja, du verkar inte våga satsa, som om du är rätt att bli sårad igen. Men vad vet jag, du kanske bara tycker jag är fel. Ful. Inte rätt. Söt. Fin. Men ändå fel och troligtvis kommer jag aldrig få veta heller. Tyvärr. Eller det kanske är bra?
Nej men nu börjar jag igen. Vela. Mellan allt. Varför. Varför. Varför.
Annons
Visa toppen
Show footer