april
torsdag 4 oktober 2012 bild 1/2
|
Ändra
Kan inte sätta fingret på om jag sakar dig eller inte? Vilket jag tror jag gör, för annars skulle jag inte grubbla så mycket som de senaste dagarna…
Vi träffades i lördags, H och jag. Hela sex timmar spenderade vi tillsammans, in public. Tyvärr. Tror saker hade varit (läs: blivit) annorlunda om vi vart ensamma någonstans. Vart som helst. Bara vi. Om inte så kändes det så.
För när du smög dig upp bakom mig, kramandes och kom nära, riktigt nära, …ja det kändes bara rätt. Som om allt annat kvittade, att vi stod i en affär, folk runt omkring, inget annat fanns, utan bara du.
Vilket jag vill uppleva igen. Dig. Allt.
Men det finns ett hinder. Jag vågar inte skriva att jag saknar dig. Vill inte verka patetisk. Men den här gången vill och kan jag försöka satsa. Det är liksom inte lika komplicerat som sist. Inte lika långt. Inte lika fel. För det andra var fel. Men nu känns det på något vänster rätt, om jag nu bara vågar ta tummen ur röven och säga vad jag känner, vad jag vill och inte minst börjar agera när väl situationer dyker upp. …och ja förlåt för mitt finfina uttryck!
Annons
Visa toppen
Visa sidfoten