October
Sunday 14 September 2008 photo 1/2
|
"Det går inte"
hur många gånger har man hört den meningen? Alldeles för mycket.
Mannen på bilden är Anders Olsson från Hagfors värmland. Han är den mannen jag känner med mest otur här på jorden. Som tio åring ville han väl vara cool och lyfte en för tung skivstång och ryggen blev paj. 97 gjorde man en misslyckad ryggoperation som gjorde att han blev förlamad från midjan och neråt.
Han var beroende av tabletter och sängliggande där han blir utmanad av en kompis som höll fast vid han under hela den svåra tiden han sa när Anders förstod att de va i den här sängen jag ska dö.
"Anders? du och jag ska simma vansbrosimmet" Anders svarade lite ironiskt självklart men i själva verket hade han lust att dra te sin kompis över käften. Men Anders hade tagit vadet och var tvungen att börja träna. Han tränade med smärtor han tränade för att han upptäckte att träningen gav samma effekt på kroppen som morfin.
En dag bestämmer sig Anders han ska fan inte ta fler morfin tabletter nu. Han och hans fru Annika åker till apoteket på disken lägger om 3 stora svarta sopsäckar fyllda med morfin. Och Anders säger.
"Jag ska inte ha dom här längre"
han fortsätter med träningen han tränar mer och mer och mer. Till slut fick jag nöjet att träffa han. Han var en härlig person och hade redan då ett stärkt självförtroende. Och sedan i början av 2000-talet så åker man med mig och simklubbenn till en tävling i nyköping. Anders har talang. Februari nästa år är vi på en tävling i malmö. Där Anders slår världsrekordet på 400 m frisim första gången. Året är nu 2003. Redan 2004 simmar han om Paralympics-guldet på 400 m frisim. Och i Call-room tittar Anders på sin värsta konkurrent och tänker att EN av oss ska dö idag. Anders rullar ut från call-room simmar sitt lopp och är överlägsen. Han har vunnit 400 m frisim och är snabbast i världen. Bara 8 år efter operationen som gjorde honom förlamad från midjan och neråt. På mindre än 5 år så gick Anders Olsson en väg som ingen annan tidigare har gått. Han gick från sängen och redo för döden nästa dag till Paralympics-guldet 2004.
Idag fyra år senare så är de dax ingen Anders sitter i Call-room tillsammans med samma kines och konkurrent som förra året men denna gång så är det en irländare som ska försöka bräcka Anders olsson. Jag tror han tänkte samma sak denna gång att en av oss ska dö idag. Och denna dag den 14 september 2008 blev en avrättning. Han utklassade alla konkurrenter på 400 för de va nämligen så att närmsta konkurrent var 21.44 sekunder efter Järnmannen från hagfors i mål.
Anders vill även delta i en idrottsmans formel1 Iron Man på Hawaii en triathlon tävling där man börjar med 3 km simning 18 mil cykling och avslutar med ett maraton. Anders vill hela tiden utmana sig själv och se om det finns en gräns. Än så länge har han inte nått dit och jag hävdar efter att ha sett Anders simma åkt vasaloppet och ger sig in på ett Iron Man så de finns ingen gräns och allting går.
Jag tycker att han har bevisat sitt motto "det finns ingen gräns" Så nästa gång du säger det går inte tänk på Mannen från Hagfors värmland som Bevisar inte bara för Sverige och inte bara för handikapp idrottare utan idrottare överallt i världen att
DET FINNS INGEN GRÄNS.
hur många gånger har man hört den meningen? Alldeles för mycket.
Mannen på bilden är Anders Olsson från Hagfors värmland. Han är den mannen jag känner med mest otur här på jorden. Som tio åring ville han väl vara cool och lyfte en för tung skivstång och ryggen blev paj. 97 gjorde man en misslyckad ryggoperation som gjorde att han blev förlamad från midjan och neråt.
Han var beroende av tabletter och sängliggande där han blir utmanad av en kompis som höll fast vid han under hela den svåra tiden han sa när Anders förstod att de va i den här sängen jag ska dö.
"Anders? du och jag ska simma vansbrosimmet" Anders svarade lite ironiskt självklart men i själva verket hade han lust att dra te sin kompis över käften. Men Anders hade tagit vadet och var tvungen att börja träna. Han tränade med smärtor han tränade för att han upptäckte att träningen gav samma effekt på kroppen som morfin.
En dag bestämmer sig Anders han ska fan inte ta fler morfin tabletter nu. Han och hans fru Annika åker till apoteket på disken lägger om 3 stora svarta sopsäckar fyllda med morfin. Och Anders säger.
"Jag ska inte ha dom här längre"
han fortsätter med träningen han tränar mer och mer och mer. Till slut fick jag nöjet att träffa han. Han var en härlig person och hade redan då ett stärkt självförtroende. Och sedan i början av 2000-talet så åker man med mig och simklubbenn till en tävling i nyköping. Anders har talang. Februari nästa år är vi på en tävling i malmö. Där Anders slår världsrekordet på 400 m frisim första gången. Året är nu 2003. Redan 2004 simmar han om Paralympics-guldet på 400 m frisim. Och i Call-room tittar Anders på sin värsta konkurrent och tänker att EN av oss ska dö idag. Anders rullar ut från call-room simmar sitt lopp och är överlägsen. Han har vunnit 400 m frisim och är snabbast i världen. Bara 8 år efter operationen som gjorde honom förlamad från midjan och neråt. På mindre än 5 år så gick Anders Olsson en väg som ingen annan tidigare har gått. Han gick från sängen och redo för döden nästa dag till Paralympics-guldet 2004.
Idag fyra år senare så är de dax ingen Anders sitter i Call-room tillsammans med samma kines och konkurrent som förra året men denna gång så är det en irländare som ska försöka bräcka Anders olsson. Jag tror han tänkte samma sak denna gång att en av oss ska dö idag. Och denna dag den 14 september 2008 blev en avrättning. Han utklassade alla konkurrenter på 400 för de va nämligen så att närmsta konkurrent var 21.44 sekunder efter Järnmannen från hagfors i mål.
Anders vill även delta i en idrottsmans formel1 Iron Man på Hawaii en triathlon tävling där man börjar med 3 km simning 18 mil cykling och avslutar med ett maraton. Anders vill hela tiden utmana sig själv och se om det finns en gräns. Än så länge har han inte nått dit och jag hävdar efter att ha sett Anders simma åkt vasaloppet och ger sig in på ett Iron Man så de finns ingen gräns och allting går.
Jag tycker att han har bevisat sitt motto "det finns ingen gräns" Så nästa gång du säger det går inte tänk på Mannen från Hagfors värmland som Bevisar inte bara för Sverige och inte bara för handikapp idrottare utan idrottare överallt i världen att
DET FINNS INGEN GRÄNS.
Comment the photo
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/djviper/266530929/
Visa toppen
Show footer