October
Monday 16 May 2011 photo 1/1
|
massa bilder på mitt golv.
me like
förstår inte folk som tycker jag är "jätte smal"
ja, jag är smal men inte mer än normalt? XD
Annons
Comment the photo
Anonymous
Mon 16 May 2011 19:59
Hehe samma här. Många säger att jag är typ jätte smal. Blev kallad skin and bone i 2:an-3:an Men själv tycker jag att jag är "normalt" smal.
men du ser ut att vara jätte smal iallafall o:
men du ser ut att vara jätte smal iallafall o:
Anonymous
Mon 16 May 2011 18:55
Först måste man förstå att det finns inget som är "normalt"
Alla människor är unika. Så länge man mår bra och har en fysisk vikt som gör att man kan överleva som människa utan bekvämligheter; som det djur vi faktiskt är så skulle jag säga att det är normalt.
Allt som är utanför den ramen skulle jag kalla mindre normalt, eftersom det kräver speciell kost, vitamintillskott och andra tabletter, mediciner och jag vet inte allt.
Därför hamnar jag själv på onormalt eftersom jag väger 44kg just nu fastän att jag gärna vägt 65-70kg. =)
Men oroa dig inte för vad andra tycker, det är vad du tycker som betyder något; så länge du mår såpass bra att du inte börjar bli erbjuden hjälp av de som tycker det ser, misstolka mig rätt, sjukt ut. =)
Alla människor är unika. Så länge man mår bra och har en fysisk vikt som gör att man kan överleva som människa utan bekvämligheter; som det djur vi faktiskt är så skulle jag säga att det är normalt.
Allt som är utanför den ramen skulle jag kalla mindre normalt, eftersom det kräver speciell kost, vitamintillskott och andra tabletter, mediciner och jag vet inte allt.
Därför hamnar jag själv på onormalt eftersom jag väger 44kg just nu fastän att jag gärna vägt 65-70kg. =)
Men oroa dig inte för vad andra tycker, det är vad du tycker som betyder något; så länge du mår såpass bra att du inte börjar bli erbjuden hjälp av de som tycker det ser, misstolka mig rätt, sjukt ut. =)
Anonymous
Mon 16 May 2011 19:23
Åhh jag förstår, då har du samma "kriterier" som mig utan att ha min sjukdom.
Det där är mystiskt, varför människan är så omedvetet destruktiv att man vill väga dödligt lite för att det är vackert.
Och ja, en vikt på mindre än 40kg kan vara dödlig. Kanske inte så jättefarligt mycket om man inte är sjuk vid sidan om, men det är absolut inte bra och kan absolut vara livsfarligt om du skulle bli sjuk.
Blodförgiftning, svår influensa osv osv eftersom kroppens reserver inte existerar.
När jag menade kurator så menade jag givetvis inte en skolkurator, de har ingen aning om sådana här saker professionellt.
Utan en kurator på din lokala psykiatriska klinik.
Det kan låta konstigt, men eftersom en kurator står längst ner i stegen så kan de inte tvinga på dig massa mediciner, de kan inte remisera dig vidare utan ditt godkännande, de får inte berätta för någon vad du säger osv.
De är bara någon att prata med. =)
Jag menar givetvis inte att det är något man måste, bara att det är bra och kan vara skönt.
Jag går själv hos två olika kuratorer, en för sjukdomen och en för vardagliga livet, det hjälper mig enormt mycket. =)
Så det är något jag verkligen rekommenderar, inte bara säger för att "man ska vara snäll och säga det när det finns ett problem". ^^
Det där är mystiskt, varför människan är så omedvetet destruktiv att man vill väga dödligt lite för att det är vackert.
Och ja, en vikt på mindre än 40kg kan vara dödlig. Kanske inte så jättefarligt mycket om man inte är sjuk vid sidan om, men det är absolut inte bra och kan absolut vara livsfarligt om du skulle bli sjuk.
Blodförgiftning, svår influensa osv osv eftersom kroppens reserver inte existerar.
När jag menade kurator så menade jag givetvis inte en skolkurator, de har ingen aning om sådana här saker professionellt.
Utan en kurator på din lokala psykiatriska klinik.
Det kan låta konstigt, men eftersom en kurator står längst ner i stegen så kan de inte tvinga på dig massa mediciner, de kan inte remisera dig vidare utan ditt godkännande, de får inte berätta för någon vad du säger osv.
De är bara någon att prata med. =)
Jag menar givetvis inte att det är något man måste, bara att det är bra och kan vara skönt.
Jag går själv hos två olika kuratorer, en för sjukdomen och en för vardagliga livet, det hjälper mig enormt mycket. =)
Så det är något jag verkligen rekommenderar, inte bara säger för att "man ska vara snäll och säga det när det finns ett problem". ^^
DjurPOP
Mon 16 May 2011 19:27
jag förstår.
men jag gillar inte vuxna har typ onda tankar att de skvallrar i alla fall. jag är typ paranoid.
men ja nu alldeles nyss åt jag lite middag vilket är grymt skönt för då behöver jag inte känna mig spyfärdig!! :D
vilket jag alltid gör i och med att jag inte äter frukost eller lunch och därför brukar hetsäta middag.
men jag gillar inte vuxna har typ onda tankar att de skvallrar i alla fall. jag är typ paranoid.
men ja nu alldeles nyss åt jag lite middag vilket är grymt skönt för då behöver jag inte känna mig spyfärdig!! :D
vilket jag alltid gör i och med att jag inte äter frukost eller lunch och därför brukar hetsäta middag.
Anonymous
Mon 16 May 2011 19:34
Du är skrämmande lik mig på ett sätt, för jag var precis så när jag var yngre innan jag blev sjuk.
Jag åt aldrig innan klockan 14 på dagen, tidigast. (Dvs när jag slutat skolan).
Jag har alltid vägt väldigt lite. Jag hatade de psykologer och skit jag blev tvungen att träffa: för att de ljög, snackade skit och var allmänt otrevliga och inte alls ville hjälpa (i mina ögon)
När jag sedan blev 15 så fick jag min diagnos fastställd. Då var det inte längre oseriösa uppmaningar såsom "ät, det är bra", utan mer "Ät annars kommer det sluta jävligt illa!".
Jag trodde dem ju givetvis inte eftersom jag mådde som jag mått hela livet.
Sen gick det ner till 35 och det blev intensiven, kirurgen och medicin i en hel månad.
Efter den inläggningen så har min inställning till att äta förändrats kraftigt.
Jag har aldrig velat väga lite för att det är snyggt eller så, jag har bara inte haft lust att äta.
Det har jag inte idag heller, men i valet mellan att ligga på intensiven med slangar och infarter överallt och att äta ett par ostmackor varje dag så vet jag vad jag väljer. =)
Det var riktigt trevligt att få diskutera detta och att få se det ur en annan synvinkel.
Jag hoppas det löser sig på det sättet som du vill och att då bara får må bra. =)
Jag åt aldrig innan klockan 14 på dagen, tidigast. (Dvs när jag slutat skolan).
Jag har alltid vägt väldigt lite. Jag hatade de psykologer och skit jag blev tvungen att träffa: för att de ljög, snackade skit och var allmänt otrevliga och inte alls ville hjälpa (i mina ögon)
När jag sedan blev 15 så fick jag min diagnos fastställd. Då var det inte längre oseriösa uppmaningar såsom "ät, det är bra", utan mer "Ät annars kommer det sluta jävligt illa!".
Jag trodde dem ju givetvis inte eftersom jag mådde som jag mått hela livet.
Sen gick det ner till 35 och det blev intensiven, kirurgen och medicin i en hel månad.
Efter den inläggningen så har min inställning till att äta förändrats kraftigt.
Jag har aldrig velat väga lite för att det är snyggt eller så, jag har bara inte haft lust att äta.
Det har jag inte idag heller, men i valet mellan att ligga på intensiven med slangar och infarter överallt och att äta ett par ostmackor varje dag så vet jag vad jag väljer. =)
Det var riktigt trevligt att få diskutera detta och att få se det ur en annan synvinkel.
Jag hoppas det löser sig på det sättet som du vill och att då bara får må bra. =)
DjurPOP
Mon 16 May 2011 19:52
tack! :3
men jag blir aldrig hungrig utan äter när jag blir det. vilket är typ kl 7-8 på kvällen
men jag blir aldrig hungrig utan äter när jag blir det. vilket är typ kl 7-8 på kvällen
Anonymous
Mon 16 May 2011 17:53
långa ben :o
20 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/djurpop/489934649/
Visa toppen
Show footer