januari
torsdag 15 oktober 2009 bild 2/3
|
- Don't bring flowers after I'm dead.
Jaha, min svenskanovell blev såhär:
Hon öppnar dörren försiktigt, nervöst ser hon in till klassrummet där alla sitter. Alla blickar riktas mot henne. Hon stiger in, klumpigt snubblar hon på projektorsladden, men lyckas hålla sig på benen.
När hon lugnat sig sätter hon sig och ser sig omkring. Läraren ber henne att presentera sig och hon berättar att hon heter Terese, och att hon bott i Stockholm förut. Hon verkar vara som en helt vanlig tonåring. Söt och gullig i sättet, och har ett vackert ansikte, en såndär typisk killmagnet.
Jag lägger märke till hennes långarmade tröja som hon har på sig, armarna är väldigt långa, men annars är den snygg på henne.
Vår lärare Gun, som är en jättesmal tant som alltid klär överkroppen med en tjock grå kofta även när det är soligt och 28 grader varmt utomhus, hon som alltid har mer läppstift på tänderna än på läpparna säger att vi i klassen ska gruppera oss i fem grupper med sex stycken i varje grupp.
Terese den nya tjejen verkar snäll, jag ser på henne, hon möter min blick och jag ger henne ett leende, hon besvarar det med ett leende tillbaka. Jag vänder bort blicken med möter den sedan igen, denna gången vinkar jag åt henne att vara med i vår grupp.
Hon kommer fram, en doft av hallon fyller mig, det luktar gott.
Hennes hår är mörkt och glansigt som om det vore en schampooreklam på tv:n. Hennes hår glänser extra mycket under lampan, hon är så himla vacker.
Terese är gyllenbrun i hyn och har antagligen en utlänsk bakrund.
Hon är söt iallafall och de allra flesta killarna i klassen verkar tycka detsamma, de sneglar på henne när hon närmar sig bordet där jag och min grupp har satt oss.
Efter lektionen bad jag Terese om hjälp med en uppgift, hon verkade vara väldigt i sin egen värld och hon sa att hon skulle på toaletten och försvann bort i korridoren. Jag följde efter och satt utanför toaletten och väntade i över tjugo minuter, sedan började jag undra om något hänt. Jag knackade på toalettdörren och en röst svarade hastigt att det var upptaget. Jag frågade henne om allt var okej därinne, hon sa att allt bara var bra. Hennes röst lät skakig och hon verkade nervös när hon sa det.
Det kändes som att något var fel men jag lät det vara.
Dagarna gick och jag insåg att Terese var en mycket speciell person, en sådan som jag. Jag gillade henne väldigt mycket som kompis och vi började träffas mer än bara i skolan.
En dag följde Terese med mig hem som så många andra gånger förut.
Terese stod i mitt rum och pekade på ett gosedjur som vi båda tycker ser roligt ut, och vi skrattade.
Hon såg lycklig ut, men det märktes att det var något fel på insidan.
En Tanke slog mig att jag aldrig har varit hemma hos Terese, och jag berättade det för henne. Hon blev en helt annan person, en allvarlig, spänd och tyst tjej. Hon såg på mig, hennes ögon var tårade, hon satte sig på min sängkant, såg ner i golvet och sedan upp på mig igen. Ögonen såg ut att glittra, det var tårarna. Jag blev allvarlig och satte mig bredvid henne, och Terese berättade om sin pappa och hans bortgång för mindre än ett halvår sedan. Hon menade att hon inte velat ta hem någon kompis på grund av det.
Jag såg på henne, gav henne en känslosam kram och höll henne i mina armar, länge.
Sedan frågade jag henne om första dagen, om varför hon var inne på toaletten under en sådan lång tid.
Hon vände blicken nedåt, jag såg att hennes blick fastnade på hennes arm, hon höll upp den och kasade upp tröjarmen så att jag såg hennes ärr.
Jag trodde inte mina ögon, vad jag såg var ärr, olyckliga ärr, från olyckliga stunder i hennes liv. Jag såg på henne, mina ögon tårades lika mycket som hennes.
Min mun öppnades för att säga något, men jag fick inte fram ett enda ord, istället tog jag hennes arm, smekte den ömt och visade att jag alltid skulle finnas där, vid hennes sida.
Vi satt och pratade länge och jag berättade om att det var självklart att om man mister nån nära så mår man dåligt, det visste jag själv, och jag klargjorde att skada sig själv gjorde inte saken bättre, även om det kanske kändes så just då.
Hon brast i tårar och vi grät tillsammans, vi höll om varandra. Hela kvällen satt vi där, Terese och jag, i min säng och delade smärtan tillsammans.
Jaha, min svenskanovell blev såhär:
Kommentera bilden
Bra skrivet (Y)!
<br />
<br />
haha, nja inte så;) men tack ändå:}
lite skum men bra som fan..
sorry att jag la på luren..
jag är inte på humör idag har vart sjuk eller är sjuk just nu..
:( <3
Jag brukar inte heller läsa sånna långa, hoppar alltid över sånt;)
14 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/dodelido/417168706/
Visa toppen
Visa sidfoten