August
Show more 30 September 2009
vi har gjort 15 kap hittills men som ni ser är dom inte så värst långa ^^ så jag tänkte att man kanske kunde ladda upp kap 1. :) Kap 1 Jerobian: Äntligen var det klart, nu bodde jag på Ungdo
Kapitel 2 Airi: It was in the afternoon, when the boy would be coming to get my stuff out of here. So I decided to help for a bit, so I put on short trousers up to my knees, and took out a comfortable
Kap 3 Jerobian: Yura mötte mig i entrén när jag kom in. - var har du varit? Frågade han med en irriterad ton. - Va? På fest, synd Yura. Sa jag bara för att få se hans reaktion. Han spärrade up
Kap 4 Airi: This weird ass girl and me were both standing and looking at the boys taking my furniture into my room, and the funny part was, I felt like an king, telling them were to put everything, th
Kap 5 Jerobian: Jag öppnade motvilligt ögonen. En smal ljus strimma lyste genom rummet. Jag satt mig upp i sängen samtidigt som jag förbannade den förkorta rullgardinen. Det var tomt i rummet nä
Kap 6 Airi: While walking with Irma downtown, she looked quite pissed. But that must be her personality? Or she does not trust me, nobody would want to trust a monster, I thought. We were walking past
Kap 7 Jerobian: där stod vi mitt på gatan och stirrade på den konstiga showen som på gick. Jag hade sagt till Yura att Airi hade pressenterat en tjej för mig och han ville bums se hur den bruden
Kap 8 Airi: On our way home, I kept on apologizing to her, that I broke my promise about nothing happening. But she really didn’t care. She was not wanting to talk or anything. But I knew why, if sh
Kap 9 Jerobian: Jag stod stilla och förstummad när Airi stängde dörren till sitt rum mitt framför ansiktet på mig. Hon var verkligen snabb, jag som ändå var någorlunda snabb han inte ens ifat
Airi: My clock started ringing at seven o’clock. I groaned at it. I was just too tired to be able to get out of the damn bed. But I had too. I could start feeling the nervousness and the nausea that
Kap 11 Jerobian: En hög och ljudlig mobil signal ljöd genom det tysta rummet. Jag muttrade något för mig själv som jag knappt själv förstod och stängde sedan av alarmet. Jag hade inget
Kap 12 Airi: I followed Jerre on my way to school. Although I have to go my own way later on because he’s in an upper class than me. When we arrived, shock was the only thing on me. When we were wal
Kap 13 Jerobian: Den fuktiga luften från i morse var borta och solen hade börjat titta fram mellan molnen. Jag sneglade på den pratglada flickan vid min sida. Konstigt nog hade vi börjat umgås. T
Kap 14 Airi: I glanced at Irma for a second, and then back at Yura. I had no idea what he meant with going up to check his room, but I thought it was time for Irma to be getting to know Jerre. No not
Kap 15 Jerobian: Irma stod förstelnat mitt gå golvet i Yuras lägenhet. Hennes ögon svepte över rummet som om hon letade efter något ställe att gömma sig på. Själv hade jag satt mig i en soff
Kap 16 Airi: When we arrived at the music lounge, I was so shocked, that they even had one in this place. I was searching for an instrument I’ve played for a long time in my life. I found it
Kap 17 Jerobian: På andra sidan om gympasalen stod Pedro och pratade med en av tjejerna i min klass. Varför han har fått flyttas till våra idrottslektioner hade jag ingen aning om. Airi kom in hop
Kap 18 Airi: I kept my eyes down. I didn’t want to look at the people around here. I started clenching my fists into the handle of my bag. What should I do? Damn that Jerre, he made me think
Kap 19 Jerobian: Solen lyste ute och det fanns ingen stans man kunde fly från värmen. - Åh det är varmt! Stönade Yura och drog i skjortan. Vi satt i cafeterian och slöade. Irma hade kommit hit s
Kap 20 Airi: There was nothing much you could do in school. Jerre was ill and was therefore home. I was dead bored in classes. What I’m I going to do when it’s lunch break? I could
Kap 21 Jerobian: När jag vaknade var klockan lite över 3. jag snurrade mödosamt runt i sängen. Jag var kokhet men skulle bara börja frysa om jag tog bort täcket. Jag låg stilla och kollade på
Kap 22 Airi: All I could recall was that I was in someone’s embrace. Kaname held me in his arms. I struggled to open my eyes to get a better look at him. "Don’t push yourself" I he
Kap 23 Jerobian: Det var inte fören på kvällen som jag orkade kliva upp och ta mig ner till uppehålls rummet. Det kanske var lite själviskt att blanda sig med dem friska men dom verkade inte för
Kap 24 Airi: In the morning, we went to school as always, and had our classes as always. Everything was the same normal routine. Until our homeroom teacher started talking. I looked up at him trying t
Kap 25 Jerobian: Hon verkar verkligen inte må så bra. Tänkte jag när jag var på väg tillbaka med ett glas vatten. Undra om hon kanske har någon diagnos, här om dagen var hon ju inte speciellt
Kap 26 Airi: I tried everything to talk to Jerre, but he seemed to ignore the hell out of me. He was ignoring me, I tried everything these past school days, I even tried to give him lunch but he refus
Kap 27 Jerobian: Kunde man ha ett mer patetiskt jobb? Tänkte jag när jag plockade undan efter den gamla tanten som hade suttit inne pÃ¥ caféet och smuttat pÃ¥ sin drink i flera timmar. Men jag behÃ
Kap 28 Airi: The first thought in the morning was rather do something than sulk around. Therefore, I called Irma and made plans for going somewhere out and having a girls’ day out. Here I wa
Kap 29 Jerobian: Okej. Nu ska jag allt få reda på sanningen. Tänkte jag när klockan tickade mot lunch rast. Det kanske blir lite konstigt att jag bara börjar att prata med henne helt plötsligt i
Kap 30 Airi: I just stood there staring at the empty door, stunned. What could possibly change his mind? Besides that, he just asked me to the prom! I could hear the bell ringing yet I just couldn&
Fin kläder var inte riktigt något jag hade, så kvällen innan balen, åkte jag hem för att se om jag kunde få tag i något av min äldre bror Chucks kläder. Sis hade blivit över lycklig
Kap 32 Kaname: I was reading a very interesting book, a tragedy. It was most suitable for my taste. The curtains were wide-open, allowing fresh new sunlight inside. The light came all the way to the b
Kap 33 Jerobian: jag satt förvånat kvar i rummet när Kaname gick ut. En konstig känsla kom över mig men jag visste inte vad det var. Var jag rädd, lättad, förvirrad eller var det skuld känslo
Kap 34 Airi: Did he just change his mind? Doesn’t he think of me as a hungry monster? I was frustrated. Before he wouldn’t even want to talk to me, not even look at my side. He wan
Kap 35 Irma: Jag låg hemma på sängen och funderade. Det hade varit en riktigt tråkig skoldag idag. Det kändes öde och ensamt. Jag hade dissat Simon ett väldigt långt tag nu och resten av gäng
Kap 36 Airi: The lessons kept on going and going in school. I was too much listening to my own thoughts too even think what the teachers were saying. First, Jerre was moving out from the U-huset. That
Kap 37 Jerobian: En snabb genomgång av vad som har hänt. Var min rubrik på bloggen. "Varit en jobbig vecka. Bög snubben som visar sig heta Reim försökte alvarligt talat att förföra mig här om
Kap 38 Airi: Did I feel alone without Jerre? Yes. Without his presence, was life over here boring? Yes. Did I truly dislike that Yura lived here? Yes. My whole life was so depressing now. Even though,
Kap 39 Irma: Jag gick med bekymmer skrivet över ansiktet, tillbaka in i klass rummet. Kunde Airi ha rätt? Jag kollade försiktigt upp mot killarna när jag kom gående. Jerre lyfte på ögonbrynen o
Kap 40 Airi: I had to stay after class to clean. It was sadly my shift today. I stood there swiping the floor with a mop, it was dead boring but at least I could have some time to think. Irma has fina
Kap 41 Jerobian: 　 Det var kallt ute och ångan från våra andetag syntes i luften. Det här skulle nog bli sista gången i år som vi dansade utomhus. Yura hoppade upp och ner för att hålla vär
Kap 42 Airi: Irma pulled me to the washing room. She went straight and stood in front of the mirror. "What were you gonna do?" She asked me. I put my bag on the table and started looking for a small k
Kap 43 Jerobian: Jag kollade fundersamt på Irma och Izumi när dom kom in i klass rummet igen. Irma kom in först med ett O-förklarbart ansiktsuttryck och satt sig sakta ner på sin stol. Izumi kom
44 Airi: Here I stood in a warm Saturday evening, in an amusement park with Irma. We were waiting for Izumi and Jerre. Jerre planned all this, he wanted to show us someone he knew. Soon enough Izumi c
Kap 45 Irma: Det kändes tomt inuti. Samtidigt som allt stod still så snurrade tusen tankar och frågor omkring i mitt huvud. Jag låg på sängen och vilade. När dom andra började promenera och pr
Kap 46 Airi: I looked at Irma and she seemed sad, or, more in her thoughts. Of course, anyone would feel like that when it comes to unrequited love To love someone a lot, but never getting the same lo
Kap 47 Irma: Det var tidigt på morgonen och jag och Airi satt på en bänk utanför skolan och väntade på att resten skulle komma. Jag frågade vad som hade hänt dagen innan när hon inte kom till
Kap 48 Izumi: I could not think right this time, my mind was dizzy and all I wanted to do was sleep. However, the problem of not being able to sleep is this… "Hoho, Irma! Izumi is right, yours is so
Kap 49 Irma: Han måste verkligen vara sjuk. Tänkte jag när jag försökte hjälpa honom upp från golvet. Han kunde ju inte ens stå upp utan att falla. Han kom på fötter och jag kollade frågand
Kap 50 Izumi: That annoying little witch! Airi helped me up to my bed. I was struggling the whole way and finally I reached my destination. I breathed in and out for some quite time. Airi picked the t
Kap 51 Irma: Jag hade svårt att fästa min blick på något och mina tårfyllda ögon gjorde allt suddigt. Izumi höll sina stora händer mot mina kinder och försökte fånga min blick. Jag visste i
Kap 52 Izumi: I slowly came to my conscious. However, that was because… Someone had shut the door with such force that it felt like an earthquake. I slowly opened my eyes and found myself surrounded
Kap 53 Jerobian: På rasten innan idrottslektionen kom Airi fram till mig. - åååhhhåhåhåhåhå jag har en idé! Sa hon exalterat. - Jasså, vad då? Frågade jag. hon knäppte händerna och gick
Kap 54 Izumi: It has passed fifteen minutes since Irma started searching for Airi’s mobile. I frowned at that "Never Give Up" attitude she had held. So when she came a bit close to me, to search if
Kap 55 Irma: Plötsligt föll Izumi över mig och ett gäng bollar som hade trillat ner från en hylla. - aoutch. Sa jag med stängda ögon och satte händerna på huvudet för att skydda det från bo
Kap 56 Izumi: Have I waited for a whole revolution for this time to come? Have I waited for a whole lifetime for this moment? Is this the reward I get for living through wars, crisis, and new era? If
Kap 57 Irma: Hur kunde Airi fråga mig vilken kaka jag skulle baka? Jag var ju den värsta bagaren som den här generationen skulle kunna stöta på. Jag skulle då inte baka något. - eh, alla hjärt
Kap 58 Kaname: Both Izumi and I stood outside getting ready for our next counsel meeting. Our next topic was Pure Bloods and the sin that I committed. "You sure about this?" Izumi asked me "I was very
Kap 59 Irma: Jag var verkligen glad över att han var tillbaka. Jag hade tänkte väldigt mycket under tiden han var borta, så mycket så att jag tydligt kunde känna hur det pulserade i tinningarna.
Kap 60 Izumi: While eating at the lunch break, I couldn’t stop thinking about yesterday. Of course, it was horrible killing all of your own members however they weren’t thinking of our environment
Direct link:
http://dayviews.com/dollfiefever/2009/9/30/
Visa toppen
Show footer