Kap 29

Jerobian:

Okej. Nu ska jag allt få reda på sanningen. Tänkte jag när klockan tickade mot lunch rast.

Det kanske blir lite konstigt att jag bara börjar att prata med henne helt plötsligt igen men hon kanske inte märker nått. Tänkte jag. tillslut blev det rast och jag satt kvar och väntade på att hon skulle komma in trippande i klassrummet och bjuda mina vänner på lunch.

Det tog ovanligt lång tid i dag men tillslut stack hon in huvudet innanför dörren. Hon såg osäker ut, ungefär som om det inte var okej att komma hit längre men gick sedan fram till mina leende vänner. Dom satt några bord bort och såg ut som tiggande små hundvalpar.

Jag reste mig sakta upp och gick fram till dom. Airi stirrade chockat på mig när jag tog en stol och ställde den bredvid hennes. Jag snurrade på den och satt mig med ryggstödet fram och benen på var sida om det. Jag kollade på maten, jag var faktiskt hungrig. Airi vände tillbaka blicken mot dom andra. Sam, en av killarna började att plocka från Airis matlåda med händerna. Airi verkade inte bry sig, hon var verkligen inte snål. Så jag sträckte ut handen och tog en bit själv. Då vände hon snabbt blicken mot mig och kollade långe på mig när jag stoppade maten i munnen. Hon kollade länge som om hon hade fastnat i tanker och jag stirrade tillbaka tills hon slutade. Jag sträckte ut handen ännu en gång för att sno en bit av hennes mat men då slog hon mig på handen med lådans lock.

- ska du ha mat eller? Frågade hon kaxigt. Jag svarade inte på det utan stirrade bara tillbaka.

Då tog hon lådan som stod mellan dom andra och sköt fram den till mig. Jag stirrade på den ett tag.

- ska du ha mat eller? Frågade hon igen. Jag ryckte till.

- Emm, ja, ….. tack. Svarade jag lite förundrat. Em du….började jag och kastade en blick på killarna omkring.

- Kan vi inte gå någon annan stans. Hon stirrade bara på mig och det gjorde dom andra också.

- Ensamma! La jag till. Airi stirrade bara ännu mer. Jag var tvungen att le och då blinkade hon till och kollade sig omkring.

- Eh .. ja..det kan vi. Sa hon. Jag reste mig upp och tog matlådan och Airi reste sig sakta upp efter mig.

- Men vi då? Frågade Sam. Airi suckade lite lätt och ställde ner sin matlåta på bordet igen.

- Ta den då. Sa hon. Jag log mot henne och började gå ut.

Hon följde tyst efter. Vi gick upp för trapporna och ut på taket. Det blåste skönt där uppe.

- kom. Sa jag och viftade med anden. Vi satt oss vi hus väggen på den soliga sidan.

Jag ställde ner lunch boxen.

- jag läste en jätte konstig bok för några dagar sedan. sa jag.

- jaha. Svarade hon simpelt, så jag fortsatte.

- Den handlade om en massa onaturliga saker. Tror du på nått sånt? Frågade jag.

- Det beror på. Svarade hon.

- Sånt som …. Vampyrer. Sa jag. hon satt helt stilla, jag fick ingen reaktion på det alls.

- Det är ganska intressant. Fortsatte jag. vad tycker du? Hon ryckte till vid frågan.

- Va? Nej inte speciellt. Sa hon.

- Vet du vad det är för något. Frågade jag nyfiket.

Då nästan fnös hon till frågan som hon jag var dum i huvudet.

- det vet jag väl. Sa hon.

- Ja såna där som suger blod och inte tål lök. Är det sant?

- nej! Eller va?! Varför skulle jag veta!? Sa hon lite upprört.

- Inte vet jag, bara fråga. Det finns en hel del roliga påhitt om vampyrer. Som till exempel … att dom blir fladdermöss, eller att dom smälter i solen. Men vem vet … det finns väl inga vampyrer.

Hon kollade upp på mig med en frågande min.

- vet du mycket om vampyrer. Frågade hon sedan.

- nej, men man har väl hört saker. Svarade jag.

vi satt där ett tag och pratade om konstiga saker. Men hon verkade inre reagera på något värts misstänksamt sätt.

Efter ett tag reste jag mig upp och gick mot dörren till trapporna.

Airi satt kvar. Jag vred om handtaget och kollade på Airi.

- du förresten. Har du någon att gå med på balen? Sa jag.

hon vände sig om och kollade på mig. Ett tyst och tveksamt nej hördes från hennes läppar.

- i såna fall, vill du gå med mig? Frågade jag och log. Hennes ögon vidgades och hon kollade länge på mig. Plötsligt fick jag lite skuld känslor. Jag gjorde bara det här för att testa henne, se om hon var det jag trodde hon var. Sen log hon och nickade.

- Ja, ja det vill jag. sa hon.

- Bra. Svarade jag och log ett falskt leende. Sedan gick jag in genom dörren.

Det här kanske inte är så snällt. Tänkte jag och gick ner för trapporna.

Annons

Bilden saknar taggar

Logga in för att kommentera bilden:

juni 2012