Har bott här i en månad nu. Tiden går så fort. För fort. 

2 månader har passerat sen allt bara rasade. 

Jag är inte ok. 

Det kommer nog dröja länge innan jag är ok. Varje dag är en kamp om att få en liten stund där jag känner mig stabil. Känner mig så trasig. Värdelös.

Känner mig ensam. 

Jag vet inte om jag någonsin kommer att bli bra igen. Ännu en gång blir man bortvald. Och denna gången av den man älskade mest på hela jorden...

10 år och det verkar inte betyda något. Hur kan en människa ändra sig så? Vet inte hur många gånger jag frågat mig det. 

Jag förstår inte varför han aldrig sa något...

Kaos, kaos, kaos...

Kram <3

Förstår inte riktigt hur han tänkte, när ett par har problem borde båda samarbeta för att lösa dom. Men han kanske inte lät dej göra det?
Sen måste jag tyvärr säga att det var ungefär så jag gjorde slut med ett ex, det kom som en chock för honom eftersom jag länge gått och hållit inne med hur jag känt, eller inte känt, rättare sagt. Hade efter sex års förhållande tappat känslorna och det var väldigt kaotiskt för oss båda efter det. Borde ha varit ärlig mot honom för längesen men jag var feg och rädd för hans reaktion. Kanske var likadant med ditt ex?

Har gett honom mängder med chanser att säga något då jag varit den som tagit upp problemen under våra 10 år tillsammans. Men han har inte sagt något och tycker det är så fel att göra så mot en man levt tillsammans med så länge. Han kunde gjort det på ett annat vis. Sen ser jag inte vårt förhållande som helt över heller då han ville ha en paus men jag vet inte idah vad den pausen egentligen betyder ifrån hans sida. Där finns en mängd med ouppklarade saker men just nu så försöker jag tillåta mig en paus ifrån honom också. Men det är ganska mycket kaos i mitt liv just nu så försöker ta en timme i taget. Är ju inte bara ett förhållande som tagit slut utan även en förlovning. Och det svåraste i allt är att han helt plötsligt är en annan person. Det är det svåraste för mig att hantera.

Oavsett anledning till varför han ville ha paus så är det bästa för dej just nu att inte tänka på det. Fokusera på dej själv, ta pausen, hur lång den än blir, till att ta hand om dej själv och gör allt du tycker är roligt. Pyssla med dockorna, samla nendoroider eller vad som helst som gör dej glad. Det är sant som du säger att man blir en helt annan människa efter ett uppbrott och jag vet hur totalt vilsen man känner sej i det, men jag försökte se det från den ljusa sidan och rannsakade mej själv som person, och mår mycket bättre idag.
Och lita på ödet. Om det är meningen att ni två ska vara tillsammans så lär det visa sej. Vet hur frustrerande det låter, men ju mindre du försöker tänka på det, desto snabbare går tiden tills du får reda på hur det blir mellan er.

Tack <3

Jag hoppas det också. Tack <3

Tack så mycket <3

Kram <3