September
Saturday 20 December 2008 photo 1/1
|
Man kan aldrig be regnet om solsken.
För dom tävlar om himmlensvalv.
Hon brukade se sig själv som en målning.
Det var alltid något som saknades, hon var aldrig nöjd.
Man kunde alltid ha lite mera rött, och lite mera blått.
Alltid kunde man förbättre något.
Och vem kunde säga att den där målningen var färdig?
Och kanske älskade hon att lyssna på radion.
För att rösterna gjorde henne mindre tom.
Mindre ensam. Det var någon där ute som pratade till henne.
Och kanske älskade hon en gång för länge sedan.
Men det var länge sedan.
Hon minns bara vinden och luftens klarhet.
Inget annat.
Han stal hennes identitet så fort han la armarna om henne.
För vad var hon när hon älskade?
Inte ensam och inte redo.
För vad var hon värd när hon gav sitt hjärta till honom?
Hon var värdelös.
Hon var inte den där eremiten som tog över ett träd, eller två.
Hon var bunden och beroende.
Och det var aldrig bra.
För dom tävlar om himmlensvalv.
Det var alltid något som saknades, hon var aldrig nöjd.
Alltid kunde man förbättre något.
Och vem kunde säga att den där målningen var färdig?
Och kanske älskade hon att lyssna på radion.
För att rösterna gjorde henne mindre tom.
Mindre ensam. Det var någon där ute som pratade till henne.
Och kanske älskade hon en gång för länge sedan.
Men det var länge sedan.
Hon minns bara vinden och luftens klarhet.
Inget annat.
Han stal hennes identitet så fort han la armarna om henne.
För vad var hon när hon älskade?
Inte ensam och inte redo.
För vad var hon värd när hon gav sitt hjärta till honom?
Hon var värdelös.
Hon var inte den där eremiten som tog över ett träd, eller två.
Hon var bunden och beroende.
Och det var aldrig bra.
Visa toppen
Show footer