Thursday 28 July 2011 photo 2/2
![]() ![]() ![]() |
Bild i repris.
Ibland undrar jag om människor inte ser. Eller så kanske blundar de för det de inte vill se.
Uppenbara saker sopas under mattan. Tjejen på andra sidan väggen får skrika ihjäl sig medan hennes man slår henne blodig, det gör ingenting, vi låtsas som allt är bra och perfekt.
Ingen behöver se våran smärta, och vi ska inte behöva se andras.
Det är så det är. Det är så det blivit.
Killarna som slåss på stan och knarkar bort sin ungdom, de gör man ingenting åt.
De får dö i förtid för grupptrycket tryckt dem mot väggen totallt.
Men vi döljer allt så väl.
Bakom leénden. Blåmärkena, sprutmärkena, ärren, ja, de döljer vi bakom kläder och det kommer ingen få se,leéndet döljer allt, allt är perfekt, inget är fel.
Det är så det måste vara.
Och sen klagar folk på dem. "Du söker ju aldrig hjälp, hur fan ska du kunna få nån då?".
Ingen har tänkt på att det kanske finns något som gör att de vill dölja.
De kanske inte vill såra sina nära, och kanske vill de inte sätta dit sina kära.
Vad gör ett sår, ett sår på ytan är bara ett sår på ytan.
Insidan är tio gånger värre, men det är något man lärt sig leva med.
Man har lärt sig andas under vattnet.
Men det är perfekt.
Ni kommer aldrig få se våran smärta.
Förlåt, jag tänker för mycket.
Uppenbara saker sopas under mattan. Tjejen på andra sidan väggen får skrika ihjäl sig medan hennes man slår henne blodig, det gör ingenting, vi låtsas som allt är bra och perfekt.
Ingen behöver se våran smärta, och vi ska inte behöva se andras.
De får dö i förtid för grupptrycket tryckt dem mot väggen totallt.
Bakom leénden. Blåmärkena, sprutmärkena, ärren, ja, de döljer vi bakom kläder och det kommer ingen få se,leéndet döljer allt, allt är perfekt, inget är fel.
Insidan är tio gånger värre, men det är något man lärt sig leva med.
Man har lärt sig andas under vattnet.