oktober
tisdag 6 september 2011 bild 8/15
|
Ni får läsa första "sidan" ur boken.
All kritik uppskattas, även negativ!
Jag är speciell.
Eller, det är så de vuxna säger för att inte såra mig. Egentligen tror de jag är störd.
Och kanske jag är det,
Kanske är man störd om man inte går i ledet, kanske är störd -
att våga vara sig själv?
Det började när jag var elva, eller kanske tidigare än så, helt ärligt minns jag inte.
Raseriutbrott var de vana vid på min skola, det fick jag med jämna mellanrum,
men den dagen var jag så rasande att jag ryckte bort stora tussar av hår från mitt huvud.
Jag tror att det var då de skickade mig till BUP för första gången, det var där jag fick höra att jag var "speciell" första gången,
men det dröjde inte länge förens jag fattade att de menade att jag var störd, sjuk i huvudet, en jävla idiot.
Men det är inte något man får säga högt till en som är det,
man ska kalla dem speciella.
Som om de inte kommer på det själva, att de är hatade av de som kallas "Normala".
Jag fick ingen större hjälp på bup,
de frågade typ bara om jag såg saker eller hörde röster,
eller om jag hade tankar om att skada mig själv, vilket jag inte hade en enda jävla tanke på då,
jag sa bara att jag
"Hellre slår på mig själv än skadar andra".
Om jag bara visste då hur stora de orden kunde bli..
I vilket fall knallade väl allt på,
de vande sig snabbt vid mina raseriutrott och hårryckningar,
det slutade bara med att de tog tag i mig så jag fick stora blåröda blåmärken över hela kroppen,
jag ansåg det som de misshandlade mig, det fick mig bara att hata de vuxna ännu mer.
Trots att de försökte få mig att sluta misslyckades de.
Jag bet dem bara i händerna, eller vart jag nu än fick tag -
tills de skrek av smärta och släppte aoutomatiskt.
Då passade jag på att springa iväg.
All kritik uppskattas, även negativ!
Jag är speciell.
I vilket fall knallade väl allt på,
Kommentera bilden
7 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/dragonflygirlh/495794800/
Visa toppen
Visa sidfoten