October
Wednesday 7 September 2011 photo 4/10
|
Sida. 3 :3
Jag hade flytt ifrån deras blickar, deras viskningar bakom min rygg, de vuxnas
"Gode gud inte HON igen", ord.
Jag ville vara perfekt, en duktig flicka,
men jag kunde aldrig bli det i deras ögon.
Jag klippte av mig håret.
Mitt långa blonda hår blev kort,
inom kort tid färgades det blondare,
tillslut svart.
Jag började dra mig undan.
Jag umgicks bara med en människa,
en enda.
Men jag orkade inte det heller,
så jag fortsatte leva där,
ensam hemma i mitt rum med ett rakblad.
Jag började skolka och hänga med kriminella ungdomar,
vi slog sönder stängsel och klottrade på skolor, och byggnader.
De flesta började röka,
så jag provade också.
Men jag kräktes bara av smaken och röken gjorde mig sjuk i huvudet trodde jag,
så jag lät bli att hålla på med det något mer.
Pappa kom på att jag skar mig tack vare skolan,
då en kompis sett mina sår och sagt till kuratorn.
Han tog mina rakblad och jag fick panik av att leva utan det.
Jag drömde en natt om silverfjärilar,
som flög omkring och såg så vackra ut.
Men en man med en svartmask med ett skrattande ansikte målat på det,
ryckte vingarna av dem.
Och skar sig i ansiktet med deras vingar, petade ut sina ögon och skrattade mig i ansiktet.
Jag blev så rädd att jag minns drömmen än idag.
Men tack vare mina såkallade vänner fick jag reda på att man kunde ta ut bladen ur pennvässare,
så det var det jag började med istället.
Jag fick leva i Ingentinget igen, så länge det höll så struntade jag i allt annat som sprack.
"Gode gud inte HON igen", ord.
Jag ville vara perfekt, en duktig flicka,
men jag kunde aldrig bli det i deras ögon.
Jag klippte av mig håret.
Mitt långa blonda hår blev kort,
inom kort tid färgades det blondare,
tillslut svart.
Jag började dra mig undan.
Jag umgicks bara med en människa,
en enda.
Men jag orkade inte det heller,
så jag fortsatte leva där,
ensam hemma i mitt rum med ett rakblad.
Jag började skolka och hänga med kriminella ungdomar,
vi slog sönder stängsel och klottrade på skolor, och byggnader.
De flesta började röka,
så jag provade också.
Men jag kräktes bara av smaken och röken gjorde mig sjuk i huvudet trodde jag,
så jag lät bli att hålla på med det något mer.
Pappa kom på att jag skar mig tack vare skolan,
då en kompis sett mina sår och sagt till kuratorn.
Han tog mina rakblad och jag fick panik av att leva utan det.
Jag drömde en natt om silverfjärilar,
som flög omkring och såg så vackra ut.
Men en man med en svartmask med ett skrattande ansikte målat på det,
ryckte vingarna av dem.
Och skar sig i ansiktet med deras vingar, petade ut sina ögon och skrattade mig i ansiktet.
Jag blev så rädd att jag minns drömmen än idag.
Men tack vare mina såkallade vänner fick jag reda på att man kunde ta ut bladen ur pennvässare,
så det var det jag började med istället.
Jag fick leva i Ingentinget igen, så länge det höll så struntade jag i allt annat som sprack.
Visa toppen
Show footer