Doktorn som skulle skriva ut min medicin:

"Ja,vi har hört att du är arg hela tiden och du har ju Autism, så det gör ju ingenting. Vi kommer skriva ut någonting som kommer hålla ner dig. Du kommer inte känna skillnad, men de runt dig kommer trivas mer av att vara med dig."

Jag blev irriterad och frågade hon från BUP (som var med) vadfan det var frågan om.

"Har ni inte märk att jag MÅR DÅLIGT?! Är det inte MIN syn på mitt liv som ska uppmärksammas?"
"Men nu är det ju så här att du verkar ha ett jättebra liv.Du har bara en tonårsfas."
"Jaha, så om jag tar livet av mig och skär handlederna av mig är det en tonårs fas?"
"Du kan få prata med någon om det där. Men ingen medicin som inte är tillför att dämpa ner dig."

"Men snälla någon, har ni tänkt på att det kanske är andra känslor som triggar fram ilskan? Jag har ju sagt att jag håller inne allt och när det kommer ut SER det ut som ilska."
"Ja, men nu är det så att din PAPPA sagt att han han har problem med dina dagliga (har inte ens "Utbrott" dagligen) utbrott."

"Men gode gud,varför är jag ens med i det här mötet om ni inte lyssnar på mig?"
"Bli inte uppkäftig nu, Angelica."

Sen fick vi receptet och fick åka hem.

Älskar BUP <3

amen bra! sätta en diagnos när inget stämmer, det är ju smart.