Idag kom en kvinna som skulle köpa en av mina kaniner, hon hade redan bestämmt sig vilken, när hon var här höll hon honom, osv. Sen kollade hon på Lighty (gray light), hon sa till honom ska jag ta dig istället och busade. Hon sa sedan att han är lika stor som hennes ena kanin som hon vill para. Så sa hon till mig att ; Jag tar honom istället.´; Det kan hon ju inte! Han är inte till salu, han ska jag ju behålla, jag älskar honom mest. Men det sa jag inte till henne. Jag lät henne ta honom. Han var min ögonsten, han var den snällaste kaninen jag träffat. Jag äldkade honom så himla mycket. Varför lät jag henne ta honom? Varför sa jag inget? Han var orolig när hon höll honom, satt inte stilla. När hon gav honom till mig blev han lung satt stilla, och i hans ögon såg jag trygghet, han visade starka signaler på det. Sen skulle jag lämna honom i hennes transportbur. Det högg till i mitt hjärta när jag lämnade bort honom. Varför? Jag kommer ihåg första gången jag höll honom när han var en liten bebis, det var då jag kände kärleken mellan oss. Jag sa att honom skulle jag behålla redan första dagen sa jag det. Vad hände idag? Jo han åker iväg. Jag vill inte...Jag önskar att när jag går ut ditt igen sitter han i sin lilla bur och väntar på mig! Det kommer inte hända. Jag saknar dej redan mitt älskade ljus, din glimt i ögat! Hejdå min vän!,,,

Graylight i my heart!...♥

....Vill heller inte tro det!...