Wednesday 7 October 2009 photo 1/1
|
Idag åkte vi till Åsa för att hälsa på och hjälpa till med Amelia. Hon berättade om saker han sagt och hur han dog bl.a.
Jag tror aldrig jag gråtit så mycket på samma dag i hela mitt liv, samtidigt som hon själv inte grät alls. Hon sa att det känns som att det läggs ett lock över, man gråter till en viss gräns tills man inte kan gråta mer.
Jag vet att det är en dålig bild, men detta är som ett litet altare hon gjort till hans minne. Finns kort på honom, hans blommor och en dikt, hans vigselringar och två ljuslyktor som alltid var tända (utom natten såklart)
Annons