Tuesday 19 August 2008 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Den värsta ensamheten är när man egentligen inte är ensam utan man sticker ut fast man inte vill. Jag brukar vara en som sticker ut i mängden, men det finns ju nakdelar med allt.
Jag spelar kvar i u laget (som inte existerar längre), mmm jag är helt själv och ibland är vi tre som mest, men ofstast själv. Vi har salgit ihop med 93, för att de ska utvecklas, det är brar de att dom kan inte utvecklas med bara min hjälp. Iaf 93orna är ett lag fårn början och jag som spelat med ett lag där man måste vara öppen för andra hela tiden känner att jag verkligen inte passar in. Dom är i det satdiet som jag var i när jag började div spel, det var ett tag sen. man stänger in sitt lag och ser upp till alla "vuxna". Sen att många från A-laget frågar oftsat mig hur det går eller om det funkar, alla i klubben vet om det här. Det är inte roligt med fotboll längre :'( det som har vart mitt liv så länge jag minns.
Jag vill ju prata med någon om det men kan inte vända mig till vem som helst. Mina föräldrar tror bara att jag har börjat bli nere igen och säger inte så mycket och jag tänker inte börja snacka med dom och berätta hur jag känner, varför?, jo för att jag får oftast svaret "" men Maja vi orkar inte" så jag vet hur uppskattat det är. det känns ganska tungt att bli nekad av sina föräldrar som stöd.
Joel då, jo visst, men känns som han inte kommer förstå det, det är lite med föreningen över huvetaget också.
Ja nästa vecka får jag gå upp till A-laget och börja räna med dom iaf :) det ser jag fram emot. Hoppas jag får tillbaka känsalan för fotbollen :)
Jag spelar kvar i u laget (som inte existerar längre), mmm jag är helt själv och ibland är vi tre som mest, men ofstast själv. Vi har salgit ihop med 93, för att de ska utvecklas, det är brar de att dom kan inte utvecklas med bara min hjälp. Iaf 93orna är ett lag fårn början och jag som spelat med ett lag där man måste vara öppen för andra hela tiden känner att jag verkligen inte passar in. Dom är i det satdiet som jag var i när jag började div spel, det var ett tag sen. man stänger in sitt lag och ser upp till alla "vuxna". Sen att många från A-laget frågar oftsat mig hur det går eller om det funkar, alla i klubben vet om det här. Det är inte roligt med fotboll längre :'( det som har vart mitt liv så länge jag minns.
Jag vill ju prata med någon om det men kan inte vända mig till vem som helst. Mina föräldrar tror bara att jag har börjat bli nere igen och säger inte så mycket och jag tänker inte börja snacka med dom och berätta hur jag känner, varför?, jo för att jag får oftast svaret "" men Maja vi orkar inte" så jag vet hur uppskattat det är. det känns ganska tungt att bli nekad av sina föräldrar som stöd.
Joel då, jo visst, men känns som han inte kommer förstå det, det är lite med föreningen över huvetaget också.
Ja nästa vecka får jag gå upp till A-laget och börja räna med dom iaf :) det ser jag fram emot. Hoppas jag får tillbaka känsalan för fotbollen :)
Comment the photo
![](http://cdn07.dayviews.com/87/_u6/_u3/_u7/_u8/_u0/u637806/1297943025_1.jpg)
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/dvargugglan/255858435/