Det finns nog max en handfull artister jag lyssnat på sen jag var liten i typ över tio år eller nåt, som jag fortfarande lyssnar på då alltså. Nä, inte ens det. Staffan Hellstrand finns. Sen finns Martin Svensson. Den oförskämt smutskastade popkillen från Varberg. Jag tänker inte ge ros åt hans tidigare skivor. Det är lite som Gyllene Tider utan Per Gessle. Fast lite bättre. Det vill säga helt okej. Framför allt när man var liten. Att singlarna vid flera tillfällen var de sämsta låtarna får man blunda för. Jag återupptäckte honom någon gång i nian efter ett par års uppehåll. Jag köpte hans sista soloskiva, som jag bara hört en låt ifrån. Den är asbra. Sen har jag ju följt honom i Nina Rochelle, som fått skit för Yeah Yeah Wow Wow. Det är en låt. Kanske Fiskar som viskar också. Men jag vill inte prata om det där, han gillar ju inte ens själv de låtarna. Och det lär jag få bekräftat på nytt snart, när jag läser boken. Jag hoppas på den, jag hoppas på Martin. Martin och Sibirien är en av de bästa svenska popplattorna som gjorts ta mig fan.

pseudonymer är populära i författarkretsar!