August
Monday 15 December 2008 photo 2/2
![björns konstverk fjärde januari 2006
kvällens promenadtema var långa låtar. en timme långa låtar är inte så många låtar, så det är lite svårt. men här följer en timme låtar med minst lika många minuter som antalet bokstäver i mitt namn:
Dry The Rain - The Beta Band
enkelt val då det är en nybliven favorit. 6 minuter psykadelisk folkrock av hög kvalitet.
Beetlebum - Blur
blur är ett av de där banden jag lyssnat på sen tidernas begynnelse, eller åtminstone så länge jag kan minnas att jag lyssnat på musik. beetlebum är mest blur för mig, vilket tyder på att det är en jävligt bra låt, för mig.
Final Run - Clockwork
heh, trummisen var (är kanske fortfarande) en av sveriges bästa speljournalister, så kom jag i kontakt med detta instrumentflum. lite madrugada, lite galet, lite eget. sångaren har även skrivit de brillianta textraderna "let's get naked, let's booze eachother, let's get bored".
Amber - The Cooper Temple Clause
första favoritlåten på en hyfsat nybliven favoritskiva. även här en hel del galenskap men på ett fantastiskt indierockigt sätt. skickliga instrumentalister och en välskriven låt.
Truth Begins - Dirty Pretty Things
här var det ytterst lite galenskap. istället antagligen den mest välskrivna låten som lämnat carl barâts penna. känns som någon form av anthem för all modern brittisk poprock.
Camera - Editors
en av editors långsamma låtar, mörka influenser från joy division, och även senare band som the walkmen och liknande. snygg produktion, snygg bas, kul låt.
Paradise West - Generation X
skivan som ändrade mitt sätt att se på musik, valley of the dolls. ett femminuters punkepos, av punkare, för punkare, och andra som är som jag.
Invincible - Muse
det där med skickliga instrumentalister når nya höjder när man kommer till matthew bellamy. utöver det så gör han bra musik, hiih.
2080 - Yeasayer
en av årets bästa låtar, och här var det flum och galenskap på hög nivå. även om man knappt hör vad han sjunger, så kan jag upplysa världen om att han sjunger om aktuella angelägenheter och att alla bör lyssna. på låten också.
På drift - Ingenting]
[ord kan ej beskriva denna känsla]
Steam Will Rise - Silverchair
den perfekta avslutningslåten på neon ballroom kändes ganska given på min lista också. tung bas och trummor, ljuv sång av världens (då) snyggaste man. antagligen även människa.
skepp ohoy, här vare skoj](http://cdn08.dayviews.com/39/_u1/_u3/_u1/_u3/_u2/u131323/48399_1229378054/bjorns_konstverk_fjarde_januari_2006_kvallens_promenadtema_var_langa_latar_en_timme_langa_latar_ar.jpg)
|
björns konstverk fjärde januari 2006
kvällens promenadtema var långa låtar. en timme långa låtar är inte så många låtar, så det är lite svårt. men här följer en timme låtar med minst lika många minuter som antalet bokstäver i mitt namn:
Dry The Rain - The Beta Band
enkelt val då det är en nybliven favorit. 6 minuter psykadelisk folkrock av hög kvalitet.
Beetlebum - Blur
blur är ett av de där banden jag lyssnat på sen tidernas begynnelse, eller åtminstone så länge jag kan minnas att jag lyssnat på musik. beetlebum är mest blur för mig, vilket tyder på att det är en jävligt bra låt, för mig.
Final Run - Clockwork
heh, trummisen var (är kanske fortfarande) en av sveriges bästa speljournalister, så kom jag i kontakt med detta instrumentflum. lite madrugada, lite galet, lite eget. sångaren har även skrivit de brillianta textraderna "let's get naked, let's booze eachother, let's get bored".
Amber - The Cooper Temple Clause
första favoritlåten på en hyfsat nybliven favoritskiva. även här en hel del galenskap men på ett fantastiskt indierockigt sätt. skickliga instrumentalister och en välskriven låt.
Truth Begins - Dirty Pretty Things
här var det ytterst lite galenskap. istället antagligen den mest välskrivna låten som lämnat carl barâts penna. känns som någon form av anthem för all modern brittisk poprock.
Camera - Editors
en av editors långsamma låtar, mörka influenser från joy division, och även senare band som the walkmen och liknande. snygg produktion, snygg bas, kul låt.
Paradise West - Generation X
skivan som ändrade mitt sätt att se på musik, valley of the dolls. ett femminuters punkepos, av punkare, för punkare, och andra som är som jag.
Invincible - Muse
det där med skickliga instrumentalister når nya höjder när man kommer till matthew bellamy. utöver det så gör han bra musik, hiih.
2080 - Yeasayer
en av årets bästa låtar, och här var det flum och galenskap på hög nivå. även om man knappt hör vad han sjunger, så kan jag upplysa världen om att han sjunger om aktuella angelägenheter och att alla bör lyssna. på låten också.
På drift - Ingenting]
[ord kan ej beskriva denna känsla]
Steam Will Rise - Silverchair
den perfekta avslutningslåten på neon ballroom kändes ganska given på min lista också. tung bas och trummor, ljuv sång av världens (då) snyggaste man. antagligen även människa.
skepp ohoy, här vare skoj
kvällens promenadtema var långa låtar. en timme långa låtar är inte så många låtar, så det är lite svårt. men här följer en timme låtar med minst lika många minuter som antalet bokstäver i mitt namn:
Dry The Rain - The Beta Band
enkelt val då det är en nybliven favorit. 6 minuter psykadelisk folkrock av hög kvalitet.
Beetlebum - Blur
blur är ett av de där banden jag lyssnat på sen tidernas begynnelse, eller åtminstone så länge jag kan minnas att jag lyssnat på musik. beetlebum är mest blur för mig, vilket tyder på att det är en jävligt bra låt, för mig.
Final Run - Clockwork
heh, trummisen var (är kanske fortfarande) en av sveriges bästa speljournalister, så kom jag i kontakt med detta instrumentflum. lite madrugada, lite galet, lite eget. sångaren har även skrivit de brillianta textraderna "let's get naked, let's booze eachother, let's get bored".
Amber - The Cooper Temple Clause
första favoritlåten på en hyfsat nybliven favoritskiva. även här en hel del galenskap men på ett fantastiskt indierockigt sätt. skickliga instrumentalister och en välskriven låt.
Truth Begins - Dirty Pretty Things
här var det ytterst lite galenskap. istället antagligen den mest välskrivna låten som lämnat carl barâts penna. känns som någon form av anthem för all modern brittisk poprock.
Camera - Editors
en av editors långsamma låtar, mörka influenser från joy division, och även senare band som the walkmen och liknande. snygg produktion, snygg bas, kul låt.
Paradise West - Generation X
skivan som ändrade mitt sätt att se på musik, valley of the dolls. ett femminuters punkepos, av punkare, för punkare, och andra som är som jag.
Invincible - Muse
det där med skickliga instrumentalister når nya höjder när man kommer till matthew bellamy. utöver det så gör han bra musik, hiih.
2080 - Yeasayer
en av årets bästa låtar, och här var det flum och galenskap på hög nivå. även om man knappt hör vad han sjunger, så kan jag upplysa världen om att han sjunger om aktuella angelägenheter och att alla bör lyssna. på låten också.
På drift - Ingenting]
[ord kan ej beskriva denna känsla]
Steam Will Rise - Silverchair
den perfekta avslutningslåten på neon ballroom kändes ganska given på min lista också. tung bas och trummor, ljuv sång av världens (då) snyggaste man. antagligen även människa.
skepp ohoy, här vare skoj
Comment the photo
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/dwight/307106216/
Visa toppen
Show footer