Du var seriöst allt för mig. Älskade dig mer än nån annan i hela jävla världen och du bara spottar på mig för det. Jag frågade dig, du sa att jag hade en plats i ditt hjärta. Du lovade mig gång på gång att du aldrig skulle lämna mig, att du alltid skulle finnas vid min sida när du hade svikit som mest. Och jag, idiot som jag är, trodde på varje ord du sa. Du var det finaste jag visste och det värsta var att du faktiskt visste det. Du sa att du inte ville att jag skulle lämna dig när jag bröt kontakten- för jag inte klarade av dom här känslorna. Du bad mig att ta dig tillbaka och jag gjorde det. Jag är trots allt inte förvånad. Det är jag verkligen inte. Men är förvånad över att du fortfarande kan få mig att gråta. Seriöst, mitt huvud kommer sprängas av alla dom här tårarna. Du skrev "Hör inte av dig igen, fast båda vet att du kommer göra det" Men där har du fel. Kommer aldrig prata med dig igen. Jag kommer aldrig kunna se dig mer i ögonen även fast du säger att jag fortfarande betyder mycket för dig... Något har bara vissnat och dött inom mig. Du tog nånting med dig på vägen och jag vet att jag aldrig kommer få tillbaka det. Jag kommer aldrig kunna ta mig ut. Ingen bästa vän. Ingen soulmate. Inget "allt". Du är borta med mitt hjärta och det du lämnade kvar var tomrum och ett hav av tårar som aldrig kommer sluta rinna.

"Alla minnen som vi har och alla stunder som vi skratta. Det var du och jag till döden, ville aldrig ha nån annan"

Kan inte beskriva med ord hur mycket du än en gång har krossat mig, J

Annons

The photo has no tags

March 2012