June
Sunday 15 February 2009 photo 1/1
|
Detta är en historia om två vänner som vandrar i öknen.
Vid ett tillfälle börjar dom gräla och den ena ger den andre en örfil. Den
senare, som får ont, men inget säger, skriver i sanden: "Idag fick jag en
örfil av min bäste vän". De fortsätter att promenera och kommer till en
oas, där de bestämmer sig för att bada. Den som fått en örfil tidigare,
håller på att drunkna men hans vän räddar honom. När han kommit till sans
igen, skriver han på en sten "I dag räddade min bästa vän mitt liv." Den
som givit örfilen och sedan räddat sin vän frågar: "När jag skadade dig
skrev du i sanden och nu när jag räddat dig skriver du på en sten..
Varför? " Den andre svarar: "När någon skadar oss ska vi skriva det i sand
där förlåtelsens vindar lätt kan sudda ut det. När någon gör något bra,
bör vi gravera in det på en sten där ingen vind någonsin kan sudda ut
det."
Detta är väl sant men funkar inte på allt...vissa saker kan man bara inte glömma
Vid ett tillfälle börjar dom gräla och den ena ger den andre en örfil. Den
senare, som får ont, men inget säger, skriver i sanden: "Idag fick jag en
örfil av min bäste vän". De fortsätter att promenera och kommer till en
oas, där de bestämmer sig för att bada. Den som fått en örfil tidigare,
håller på att drunkna men hans vän räddar honom. När han kommit till sans
igen, skriver han på en sten "I dag räddade min bästa vän mitt liv." Den
som givit örfilen och sedan räddat sin vän frågar: "När jag skadade dig
skrev du i sanden och nu när jag räddat dig skriver du på en sten..
Varför? " Den andre svarar: "När någon skadar oss ska vi skriva det i sand
där förlåtelsens vindar lätt kan sudda ut det. När någon gör något bra,
bör vi gravera in det på en sten där ingen vind någonsin kan sudda ut
det."
Detta är väl sant men funkar inte på allt...vissa saker kan man bara inte glömma
Visa toppen
Show footer