Pessoabettet är från början ett körbett (alltså inget att rida på för alla spån som inte koppalde det), ett så kallat "gagbett". Namnet, eller smeknamnet "Pessoa" kommer från att Nelson Pessoa började använda det på sina hopphästar, något han senare ångrade. Det egentliga namnet är Dutch Gag. Gag betyder munkavle, så Pessoabettets rätta namn är Holländsk Munkavle.

Bettet är inte ett stångbett, då det inte har någon hävstångseffekt. Det finns ingen mothållande punkt (kedjan på stångbettet), utan bettet är överrörligt och kan dras bakåt utan stopp. Detta medför att bettet trycker i lanerna, i nacken och i gomtaket (vid tvådelat).

Lanerna: Hästen vill föra huvudet i riktningen trycket kommer från (dvs ryttarens hand - bakåt)
Nacken: Hästen vill sänka huvudet pga trycket.
Gomtaket: Hästen vill höja huvudet.

WHAT TO DO för den förvirrade hästen? Jo: Resultatet blir alltså att hästen trycker in nosen mot bringan, försöker sänka nacken men hindras av det obehagliga trycket i gommen. Charmigt, inte sant?

När du tar i tygeln roterar bettet, det tippas framåt precis som stångbettet. MEN, stångbettets skänklar sitter fast i mundelen, medan pessoats skänklar kan snurra runt för mycket. Eftersom underskänkeln dras bakåt, tippar överskänkeln (där nackstycket sitter fast) framåt och nackstycket spänns, dvs hästen känner ett tryck i nacken.
När underskänkeln dragits bakåt så mycket det går, uppstår även tryck från tränsbetts-delen, dvs i lanerna. Det är ungefär nu ryttaren börjar känna lite motstånd i tygeln, och då har hästen redan känt otroligt mycket av bettets verkan. Direkt när trycket uppstår vid lanerna, knäcker bettet av på mitten (tvådelat) och trycker upp i gommen på hästen. Denna effekt får du vilken av ringarna du än sätter tygeln i, även den översta, detta pga. att nackstycke och tyglar inte sitter i samma ring.

Reaktionerna från hästen rent fysiskt blir alltså:

Halsen kortas av då alla halsmuskler spänns på samma gång, ryggen sänks, bakdelen hamnar bakom kroppen, bogen låser sig och frambenen får röra sig större och statiskt för att ta sig framåt. För ett otränat öga kan det se ut som att hästen jobbar i form, men hell no.

Sen finns det en hake till som många verkat förbise:

Det går inte att få pessoat till ett stångbett genom att sätta på en kedja. Bettet är fortfarande överrörligt, så kedjan kommer bara att hamna fel och nypa hästen, vilket leder till ännu mer obehag. Det enda sättet att få ett pessoabett "bra", är genom att sätta både nackstycke och tyglar i den stora ringen. Att göra det vore inte särskilt intelligent, då kan man lika gärna köpa ett tränsbett och slippa en del klydd.

Det går heller inte att säga "inget bett är skarpare än handen som håller i det" gällande pessoat. Det är som att säga att man kan rida med en såg i hästens mun, bara man har mjuk hand. Bettet ger dubbla signaler till hästen, "lurar" ryttaren och är svårt att ge eftergift med. Oavsett hur mjuk du är i handen kommer bettet ändå att motverka dig.

Annons

The photo has no tags

July 2011