May
Saturday 29 October 2011 photo 1/1
|
OBS; inte min bild.
Ibland känns det som om man bara vill få ut allt som är jobbigt, berätta "sin livs historia" men det finns inga ord.
Sen är man rädd att dömas, att folk ska ändra uppfattning om en till det negativa när man själv öppnar upp sig och söker tröst och förståelse.
Ibland är det lättare att bara skriva av sig men det är inte alltid orden kommer till en. Hur ska man förklara, vad ska man säga`.
Jag vill inte bli bemöt med "stackars dig" inte få föreläsningar om "ryck upp dig, glöm det där"
Nej jag kan inte glömma för det har satt så djupa spår i mig. Jag vet att jag kanske borde försöka glömma men det går inte. Och jag måste ibland prata om det. Jag vill bara ha tystnad och en axel att gråta mot.
Jag har hittat det i dig, Simon.
Annons
Visa toppen
Show footer