October
Tuesday 16 June 2009 photo 1/1
|
Den här dagen har varit en idiotdag.
Jag är på väg till Tassen på cykel och håller på att korsa järnvägen på Eklundagatan när jag i all hast tvärnitar eftersom jag hör en nödsignal. och dessutom upptäcker rödblinkande ljus som kommer från den bomfria järnvägskorsningen. Bilarna vid min sida står stilla, och jag upptäcker att ett tåg kommer från höger. En gubbe på godståget skakar sakta på huvudet åt mig, och menar på att "det där kunde gått illa". Efter en sekund får jag såklart posttraumatisk stress och min puls befinner sig på stadiga 170.
Redan i Sveaparken har jag återhämtat mig och ska korsa Rudbecksgatan in på Mogatan, när jag ser att mitt grönljus blinkar. Jag cyklar snabbt som fan över gatan och åker i ett gupp som får sakerna i cykelkorgen att hoppa. Jag känner väl igen ljuder av aluminium mot asfalt och vänder mig om och upptäcker till min fasa att jag tappat mobiljävlen på Rudbecksgatans ena körfält. Jag skriker FAN och MIN MOBIL KOMMER BLI ÖVERKÖRD så högt att en gubbe stannar och undrar vad som står på. Jag slänger cykeln på trottoaren och ser i samma ögonblick att bilarna på Rudbecksgatan fått grönt ljus. Bilar viner förbi, och jag ser min mobil ligga i fem delar på asfalten. Fem bilar åker förbi innan jag hittar en lucka i trafiken, jag springer fram och plockar upp mobildelarna och kan snabbt konstatera att allt är helt. Jag sätter ihop min älskade 6300 och ropar till gubben att DEN HÖLL, DEN HÖLL! Gubben skakar sakta på huvudet och menar att "det där kunde gått illa" Jag befinner mig åter igen i en posttraumatisk stressituation, fast den här gången blandad med lycka. Jag lever! Den höll! Vad är oddsen för det?
Sen åkte vi och solade.
Jag är på väg till Tassen på cykel och håller på att korsa järnvägen på Eklundagatan när jag i all hast tvärnitar eftersom jag hör en nödsignal. och dessutom upptäcker rödblinkande ljus som kommer från den bomfria järnvägskorsningen. Bilarna vid min sida står stilla, och jag upptäcker att ett tåg kommer från höger. En gubbe på godståget skakar sakta på huvudet åt mig, och menar på att "det där kunde gått illa". Efter en sekund får jag såklart posttraumatisk stress och min puls befinner sig på stadiga 170.
Redan i Sveaparken har jag återhämtat mig och ska korsa Rudbecksgatan in på Mogatan, när jag ser att mitt grönljus blinkar. Jag cyklar snabbt som fan över gatan och åker i ett gupp som får sakerna i cykelkorgen att hoppa. Jag känner väl igen ljuder av aluminium mot asfalt och vänder mig om och upptäcker till min fasa att jag tappat mobiljävlen på Rudbecksgatans ena körfält. Jag skriker FAN och MIN MOBIL KOMMER BLI ÖVERKÖRD så högt att en gubbe stannar och undrar vad som står på. Jag slänger cykeln på trottoaren och ser i samma ögonblick att bilarna på Rudbecksgatan fått grönt ljus. Bilar viner förbi, och jag ser min mobil ligga i fem delar på asfalten. Fem bilar åker förbi innan jag hittar en lucka i trafiken, jag springer fram och plockar upp mobildelarna och kan snabbt konstatera att allt är helt. Jag sätter ihop min älskade 6300 och ropar till gubben att DEN HÖLL, DEN HÖLL! Gubben skakar sakta på huvudet och menar att "det där kunde gått illa" Jag befinner mig åter igen i en posttraumatisk stressituation, fast den här gången blandad med lycka. Jag lever! Den höll! Vad är oddsen för det?
Visa toppen
Show footer