August
Saturday 31 October 2009 photo 1/3
|
Nu kommer mer på min berättelse :D
"fy va fuskit du fick 2 saker jag har inte fått nån... än" han lät lite små sur.
"han kommer om några minuter!"
"vem?"
"vår skapare!"
"VA?"
"han kommer upp mot huset snart där!"
Då öppnades dörren!
"ni har vaknat nu?" sa mannen han var också såå vacker han kan inte ha vart mer en 27 när han förvandlades.
"jag heter Aron" sa han med lugn melodisk röst.
"Jag heter Mey och det här är Alex." sa jag
"Jag har tyvär inga syskon. sa han med lung röst
Det fick meej att tänka på en sak MEYA! min älskade syster hur va det med henne skulle hon någonsin få veta eller skulle hon få leva med vetskapen om att jag och Alex var döda?
"har ni läst tidningen?"
"neej" sa jag och såg en tidning på de lilla bordet.
"gör det"
Jag gick iväg för att läsa.
så här ståd det:
Mey och Alex försvunna!!
mey och Alex har vart försvunna i 3 dagar nu och folk börjar tappa hoppet.
Föreldrarna och systern är förkrossade och vännerna gråter floder varje dag.
Så här utalar sej en av meys kompisar: Hon var den bästa kompisen jag någonsin haftjag älskade henne över hela mitt hjärta! Mey om du är död såå villa i frid. Men snälla va inte DÖD!!!
Jag kunde inte läsa mer de va hemskt.
Jag andades inte längre men jag märkte att jag inte behövde det.
"Ni måste jaga NU!" sa Aron hans ansiktsutryck gick inte att läsa.
"Jag vet" suckade jag "Men jag dricker inte människo blod aldrig!" sa jag med bestämd röst
"Vad tänker hon nu göra dricka djur blod eller?" tänkte han.
"Ja det tänker jag!"
"VA?!" sa han förvånat
jag kollade på Alex hans ansikte var som hugget ur sten och han tänkte "Jag vill också kunna göra nåt!"
"Jag kan läsa tankar"suckade jag. "Men nu måste vi jaga!"
"Kom då så går vi."
Aron gick först sen jag och Alex (han var sur)
När vi kom fram till skogen delade vi på oss. Jag sprang in i skogen och dom andra sprang mot stan.
är jag sprungit en bit stelnade jag till ch såg ett ansikte ett änglalik ansikte. En kille /vampyr i min ålder med ljust spetigt hår, likblek hud och ögon som smält guld.
Jag såg han och mej tillsammans och han kysste mej. Då förstod jag att det var han jag var på väg till han skulle jag hitta min ända kärlek.
Sen såg jag skogen igen. Jag fortsatte springa utan att andas rädd för att känna doften av mänskligt blod.
Mer??
"fy va fuskit du fick 2 saker jag har inte fått nån... än" han lät lite små sur.
"han kommer om några minuter!"
"vem?"
"vår skapare!"
"VA?"
"han kommer upp mot huset snart där!"
Då öppnades dörren!
"ni har vaknat nu?" sa mannen han var också såå vacker han kan inte ha vart mer en 27 när han förvandlades.
"jag heter Aron" sa han med lugn melodisk röst.
"Jag heter Mey och det här är Alex." sa jag
"Jag har tyvär inga syskon. sa han med lung röst
Det fick meej att tänka på en sak MEYA! min älskade syster hur va det med henne skulle hon någonsin få veta eller skulle hon få leva med vetskapen om att jag och Alex var döda?
"har ni läst tidningen?"
"neej" sa jag och såg en tidning på de lilla bordet.
"gör det"
Jag gick iväg för att läsa.
så här ståd det:
Mey och Alex försvunna!!
mey och Alex har vart försvunna i 3 dagar nu och folk börjar tappa hoppet.
Föreldrarna och systern är förkrossade och vännerna gråter floder varje dag.
Så här utalar sej en av meys kompisar: Hon var den bästa kompisen jag någonsin haftjag älskade henne över hela mitt hjärta! Mey om du är död såå villa i frid. Men snälla va inte DÖD!!!
Jag kunde inte läsa mer de va hemskt.
Jag andades inte längre men jag märkte att jag inte behövde det.
"Ni måste jaga NU!" sa Aron hans ansiktsutryck gick inte att läsa.
"Jag vet" suckade jag "Men jag dricker inte människo blod aldrig!" sa jag med bestämd röst
"Vad tänker hon nu göra dricka djur blod eller?" tänkte han.
"Ja det tänker jag!"
"VA?!" sa han förvånat
jag kollade på Alex hans ansikte var som hugget ur sten och han tänkte "Jag vill också kunna göra nåt!"
"Jag kan läsa tankar"suckade jag. "Men nu måste vi jaga!"
"Kom då så går vi."
Aron gick först sen jag och Alex (han var sur)
När vi kom fram till skogen delade vi på oss. Jag sprang in i skogen och dom andra sprang mot stan.
är jag sprungit en bit stelnade jag till ch såg ett ansikte ett änglalik ansikte. En kille /vampyr i min ålder med ljust spetigt hår, likblek hud och ögon som smält guld.
Jag såg han och mej tillsammans och han kysste mej. Då förstod jag att det var han jag var på väg till han skulle jag hitta min ända kärlek.
Sen såg jag skogen igen. Jag fortsatte springa utan att andas rädd för att känna doften av mänskligt blod.
Mer??
Comment the photo
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ebbatornkvist/420860770/
Visa toppen
Show footer