May
Friday 26 June 2009 photo 1/2
|
När jag vaknade imorse var jag förvånad, förvånad att jag vaknade alls.
Jag fick en känsla av meningslöshet, det enda jag gör är att vakna!
Vakna till livet, vakna till jobbsökeriet, vakna till verkligheten, vakna för att återuppta identiteten.
Vakna i den värld jag lever i, vakna där allt är elände och krig.
Vakna med ett nalkande ljus i ögat från den stjärna vi kallar solen.
Vakna i värme men med ett hjärta kallt som nordpolen.
Det är ännu en djup deprission som nalkas, ett humör som varje dag ska förfalskas.
Att må bra är ansiktet utåt, dåligt mående och en känsla av att alltid be om förlåt.
Förlåt för hur jag mår, förlåt för hur jag går, förlåt för mitt opeppade humör, förlåt för att folk dör, förlåt för det falska leendet, förlåt för deprissions beteendet.
Jag ska be om ursäkt för min hela existens, inte finnas utan tanke på konsekvens.
För vem är jag? Denna fråga ställs varje dag!
Varför finnas till? När det känns som om ingen vill.
Varför känner jag att kärlek är ett behov? När ett liv sipprar ut av tiden som är livets största bov.
Dessa tankar är vad som mig nu kretsar, att döden är långt borta men ändå hetsar.
Att du kanske inte vill se mig levande eller död, mitt livstatus är som så att jag blör, inget blod från mig i färgen röd.
Att skriva en så sjuk text som denna, att jag skäms över att känslan känna.
Att vara depp som nu, känns som om jag hellre är du.
I slutet har jag en enda vän att räkna med, döden är hans namn, han och jag ska till helvetet ned.
Ett långt överdrivet rim det hära blev, jag är depp skadad och mer än lovligt skev.
Jag fick en känsla av meningslöshet, det enda jag gör är att vakna!
Vakna till livet, vakna till jobbsökeriet, vakna till verkligheten, vakna för att återuppta identiteten.
Vakna i den värld jag lever i, vakna där allt är elände och krig.
Vakna med ett nalkande ljus i ögat från den stjärna vi kallar solen.
Vakna i värme men med ett hjärta kallt som nordpolen.
Det är ännu en djup deprission som nalkas, ett humör som varje dag ska förfalskas.
Att må bra är ansiktet utåt, dåligt mående och en känsla av att alltid be om förlåt.
Förlåt för hur jag mår, förlåt för hur jag går, förlåt för mitt opeppade humör, förlåt för att folk dör, förlåt för det falska leendet, förlåt för deprissions beteendet.
Jag ska be om ursäkt för min hela existens, inte finnas utan tanke på konsekvens.
För vem är jag? Denna fråga ställs varje dag!
Varför finnas till? När det känns som om ingen vill.
Varför känner jag att kärlek är ett behov? När ett liv sipprar ut av tiden som är livets största bov.
Dessa tankar är vad som mig nu kretsar, att döden är långt borta men ändå hetsar.
Att du kanske inte vill se mig levande eller död, mitt livstatus är som så att jag blör, inget blod från mig i färgen röd.
Att skriva en så sjuk text som denna, att jag skäms över att känslan känna.
Att vara depp som nu, känns som om jag hellre är du.
I slutet har jag en enda vän att räkna med, döden är hans namn, han och jag ska till helvetet ned.
Ett långt överdrivet rim det hära blev, jag är depp skadad och mer än lovligt skev.
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/egosuperstar/384576890/
Visa toppen
Show footer