Första stegen i Uldum

Solen skiner från en klarblå himmel, skimrande förvandlar den minsta vatten till en dimma som snabbt blåser bort med ökenvinden. På lite tvekande vingar tvingar jag min griffon söder ut i Tanaris öken. Där nere någonstans väntar någon på att tala med mig, och för första gången sedan vanilla ska jag få veta vad som finns där nere.

Ganska omgående blir jag värvad att eskortera en karavan in i Uldum, något jag tar på mig med glädje. Nu slipper jag ju gå själv!

Vi är fler i karavanen, däribland Muck som man lärt känna sedan tidigare. Han hälsar glatt där på mig där jag står längst bak på en vagn.

Ingången är skrämmande, med stora statyer som kantar vägen. Jag är nyfiken, och önskar att vi kunde skynda på, men kamelerna följer sin egna lilla lunk.

Byggnaderna omkring oss är gigantiska, uppförda i någon sorts sandsten, och jag häpnar över hur liten jag känner mig.

Plötsligt, från ingenstans, dyker den här fulingen upp. Han hade massor av vänner med sig, och trots att vi gör vårt bästa har vi inte en chans.

Nåja, det kunde vara värre, tänker jag. Vi är i alla fall vid liv, om än inspärrade av konstiga fyrbenta varelser!

Nu går resan vidare, och ifall jag kommer ut ska jag med glädje visa er fortsättningen på mitt äventyr!