Wednesday 19 September 2007 photo 1/1
|
Aldrig trodde jag att hjärtat kunde slå så hårt
så det nästan slets ut från kroppen.
Aldrig trodde jag att man kunde gråta så mycket
så det tillslut inte fanns några tårar kvar.
Aldrig trodde jag att kinder kunde bli så våta
så de tillslut rodnade.
Aldrig trodde jag att man kunde skrika så högt och länge
så man tillslut stod hukad, kippande efter luft.
Aldrig trodde jag att tystnad kunde vara så högljudd
så otäckt öronbedövande.
Aldrig trodde jag att känslor kunde isoleras så
för att sedan komma upp och skrika en i ansiktet.
Aldrig trodde jag att såren kunde läka
för att sedan slitas upp och ge dubbel smärta.
Tiden läker inga sår
Aldrig trodde jag att verkligheten
kunde vara så overklig.
Du lär mig vad verklig saknad innebär.
Skrämmande att inse hur beroende man är av de man älskar.
Aldrig trodde jag att du kunde försvinna.
Du är ju en del av mig.
…Är jag halv nu?
så det nästan slets ut från kroppen.
Aldrig trodde jag att man kunde gråta så mycket
så det tillslut inte fanns några tårar kvar.
Aldrig trodde jag att kinder kunde bli så våta
så de tillslut rodnade.
Aldrig trodde jag att man kunde skrika så högt och länge
så man tillslut stod hukad, kippande efter luft.
Aldrig trodde jag att tystnad kunde vara så högljudd
så otäckt öronbedövande.
Aldrig trodde jag att känslor kunde isoleras så
för att sedan komma upp och skrika en i ansiktet.
Aldrig trodde jag att såren kunde läka
för att sedan slitas upp och ge dubbel smärta.
Tiden läker inga sår
Aldrig trodde jag att verkligheten
kunde vara så overklig.
Du lär mig vad verklig saknad innebär.
Skrämmande att inse hur beroende man är av de man älskar.
Du är ju en del av mig.
…Är jag halv nu?
Comment the photo
Letar
om du finns någonstans, ge mig ett tecken...
Vill ha dig kvar
om än bara i andevärlden...
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/eileena/96289223/