November
Show more 
Friday 3 July 2009 photo 57/88
|
Idag är det exakt 4 år sedan.. sedan den dagen.. den som våldsamt dundrade in för att lika snabbt flyga iväg och lämna allt upp och ner, i kaos, trasigt, borta. Otroligt hur snabbt tiden kan gå (fast den egentligen inte alls borde få fortsätta att existera!) Känns stundvis som om det vore igår.. fortfarande. Ibland saknar jag dig så sinnessjukt mycket så jag tror att jag
håller på att bli galen, pappa...
Aldrig!
Aldrig trodde jag att hjärtat kunde slå så hårt
så det nästan slets ut från kroppen.
Aldrig trodde jag att man kunde gråta så mycket
så det tillslut inte fanns några tårar kvar.
Aldrig trodde jag att kinder kunde bli så våta
så de tillslut rodnade.
Aldrig trodde jag att man kunde skrika så högt och länge
så man tillslut stod hukad, kippande efter luft.
Aldrig trodde jag att tystnad kunde vara så högljudd
så otäckt öronbedövande.
Aldrig trodde jag att känslor kunde isoleras så
för att sedan komma upp och skrika en i ansiktet.
Aldrig trodde jag att såren kunde läka
för att sedan slitas upp och ge dubbel smärta.
Tiden läker inga sår
Aldrig trodde jag att verkligheten
kunde vara så overklig.
Du lär mig vad verklig saknad innebär.
Skrämmande att inse hur beroende man är av de man älskar.
Aldrig trodde jag att du kunde försvinna.
Du är ju en del av mig.
…Är jag halv nu?
så det nästan slets ut från kroppen.
Aldrig trodde jag att man kunde gråta så mycket
så det tillslut inte fanns några tårar kvar.
Aldrig trodde jag att kinder kunde bli så våta
så de tillslut rodnade.
Aldrig trodde jag att man kunde skrika så högt och länge
så man tillslut stod hukad, kippande efter luft.
Aldrig trodde jag att tystnad kunde vara så högljudd
så otäckt öronbedövande.
Aldrig trodde jag att känslor kunde isoleras så
för att sedan komma upp och skrika en i ansiktet.
Aldrig trodde jag att såren kunde läka
för att sedan slitas upp och ge dubbel smärta.
Tiden läker inga sår
Aldrig trodde jag att verkligheten
kunde vara så overklig.
Du lär mig vad verklig saknad innebär.
Skrämmande att inse hur beroende man är av de man älskar.
Du är ju en del av mig.
…Är jag halv nu?
Comment the photo
för vi längtar efter dig..."
Aldrig glömmer jag den dagen och den
fruktansvärda tiden på sjukhuset, ensam i en sal, medan han opererades...
har förlorat flera väldigt nära..så jag vet hur det känns...
har inte pratat med min pappa på 7-8 år heller,så..
men ja.. hade ingen aning om att det var pga det här som du var så ledsen.. usch,åsså sitter jag och skriver hurtiga meddelanden..skit.. :(
tusen kramar återigen som sagt..du är i mina tankar ska du veta..
Fin dikt!
Döden är en del av oss..den kommer för tidigt för andra vissa.. man ifrågasätter livet och orättvisan i att en så vacker människa som din pappa togs bort från en..
Jag höll på att dö en gång själv handlade bara om en sekunds hastig steg så hade jag vart där själv.. jag tror att vissa har skyddsänglar som vill ha en vid liv hur svår den må vara och andra är menade och vila i frid vänta på en nånstans där uppe då tiden är inne för att återförenas..
hoppas du mår bra snart sötis men att din pappa är en del av dig är bara fint inget fel på att minnas även om minnena är smärtsamma så är de en del av en.. ibland får de en att skratta hur underbart man hade det..ibland får de en att gråta <3
*kramar om*
35 comments on this photo
Visa toppen
Show footer