November
Friday 16 January 2009 photo 1/29
|
Secondhand Serenade- It's not over
fan den här låten börjar man gråta av >.< men det går inte att sluta lyssna på den... e 7e gången på rad jag lyssnar på den nu...
mörkret sluter sig runt om mig
sakta börjar jag inse att det inte finns någon utväg
finns inget jag kan göra för att komma iväg
jag känner stanken
döden omsluter mitt hjärta
jag krälar mig upp för de döda kropparna
leran tränger in under mina sprukna naglar
jag halkar ner flera meter
men med hjälp av ett dött huvud lyckas jag häva mig upp
upp över kanten
jag blickar ut
ut över ett döende landskap
de för tidigare vackra granar som fanns i den stora skogen
är nerhuggen till marken
människorna fortsätts att kastas ut för stupet
ner i de mörka hålorna
sakta fylls även de djupaste hålen
olja strös ut över kropparna
en ända liten tändsticka ändrar allt
stora oranga lågor slår upp
de slickar de döda kropparna
svart rök stiger lugnt mot himlen
stanken fyller mina redan överanstängda lungor
jag känner hur mitt hjärta inte klarar det
helt plötsligt stannar den
min kropp vrids i plågor innan den blir stilla
min kropp följer med floden av döda
leran fyller mig nu
inget att göra
jag är fast
kommer aldrig komma loss
jag är dömd att brinna
i de dödas lågor
sakta följa med den tjocka röken
följa den till himlens rike
sedan handlöst falla
tills tidens yttersta
ensam är jag lämnad och tiden kommer inget att ändra
fan den här låten börjar man gråta av >.< men det går inte att sluta lyssna på den... e 7e gången på rad jag lyssnar på den nu...
mörkret sluter sig runt om mig
sakta börjar jag inse att det inte finns någon utväg
finns inget jag kan göra för att komma iväg
jag känner stanken
döden omsluter mitt hjärta
jag krälar mig upp för de döda kropparna
leran tränger in under mina sprukna naglar
jag halkar ner flera meter
men med hjälp av ett dött huvud lyckas jag häva mig upp
upp över kanten
jag blickar ut
ut över ett döende landskap
de för tidigare vackra granar som fanns i den stora skogen
är nerhuggen till marken
människorna fortsätts att kastas ut för stupet
ner i de mörka hålorna
sakta fylls även de djupaste hålen
olja strös ut över kropparna
en ända liten tändsticka ändrar allt
stora oranga lågor slår upp
de slickar de döda kropparna
svart rök stiger lugnt mot himlen
stanken fyller mina redan överanstängda lungor
jag känner hur mitt hjärta inte klarar det
helt plötsligt stannar den
min kropp vrids i plågor innan den blir stilla
min kropp följer med floden av döda
leran fyller mig nu
inget att göra
jag är fast
kommer aldrig komma loss
jag är dömd att brinna
i de dödas lågor
sakta följa med den tjocka röken
följa den till himlens rike
sedan handlöst falla
tills tidens yttersta
ensam är jag lämnad och tiden kommer inget att ändra
Comment the photo
grät sönder på den i sommras :O
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ejiqa/320033058/
Visa toppen
Show footer