Saturday 21 February 2009 photo 1/5
|
kyla, rädla, ångest
finns något runt omkring?
känner värmen från någon som vill hjälpa
klarar inte av att ta emot något
kan inte lita igen
vill aldrig hamna i denna sorg
kroppen lyder inte mina order
salta tårar vandrar ner för en varm kind
min kropp är trasig ensam och sviken
klistrar fast ett stort leende på mina läppar
du kommer aldrig se det
du ska aldrig känna skuld
du är den du är och så är det
kriget har börjat
min hjärna mot hjärta
det är bandet där imellan som är på gränser till brusten
kylan kryper innanför den mängd med kläder
jag klängt på mig
kylan når ända till benmärgen
river i mina kalla ådror
sliter upp fulla artärer
mina ögon är ända vägen in till min själ
du skall slippa
du skall leva
du skall må bra
men utan mig
jag finner min egen väg längst den frusna
tomhet fyller varje sprucken åder
oron fyller mitt hjärta
känslan är tillbaka
en dag utan oro
en dag utan rädslan
skulle det vara möjligt?
ensam sitter jag i ett hörn och väntar
väntar på att tiden skall börja
inte se på klockan som på väggen blänker
de massiva visarna rör sig inte det minsta
jag väntar tills min tid är ute
allt är förbi och inget är kvar
allas liv fortsätter i deras valda spår
aldrig en blick
aldrig en......
ensam i det mörkaste hörn
sitter en gestalt
kall och ensam
allt är slut och kriget är förlorat.
finns något runt omkring?
känner värmen från någon som vill hjälpa
klarar inte av att ta emot något
kan inte lita igen
vill aldrig hamna i denna sorg
kroppen lyder inte mina order
salta tårar vandrar ner för en varm kind
min kropp är trasig ensam och sviken
klistrar fast ett stort leende på mina läppar
du kommer aldrig se det
du ska aldrig känna skuld
du är den du är och så är det
kriget har börjat
min hjärna mot hjärta
det är bandet där imellan som är på gränser till brusten
kylan kryper innanför den mängd med kläder
jag klängt på mig
kylan når ända till benmärgen
river i mina kalla ådror
sliter upp fulla artärer
mina ögon är ända vägen in till min själ
du skall slippa
du skall leva
du skall må bra
men utan mig
jag finner min egen väg längst den frusna
tomhet fyller varje sprucken åder
oron fyller mitt hjärta
känslan är tillbaka
en dag utan oro
en dag utan rädslan
skulle det vara möjligt?
ensam sitter jag i ett hörn och väntar
väntar på att tiden skall börja
inte se på klockan som på väggen blänker
de massiva visarna rör sig inte det minsta
jag väntar tills min tid är ute
allt är förbi och inget är kvar
allas liv fortsätter i deras valda spår
aldrig en blick
aldrig en......
ensam i det mörkaste hörn
sitter en gestalt
kall och ensam
allt är slut och kriget är förlorat.
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ejiqa/334614399/