jasså. okejj. kul.
man är hemma och missar verkligen allt. och då menar jag ALLT!

så åker vi på resturang, familjen då, o så ska man sitta där o va go o gla..
när jag väl blivit glad,,

ja då ringer Caroline, min riktiga pappas tjej, o berättar att pappa ligger på sjukhus.
han hade kört av vägen med motorcykeln....

VA??! jag blev livrädd!..
men han är okejj o har klarat sig med att "bara" skada foten o axeln...

fan ja visste inte vad ja skulle göra o ja blev så jävla chokad...!
jag är extremt noga när det gäller trafik.

grejen är den,
att för tre år sedan körde en otroligt viktig människa i mitt liv av vägen.
han gjorde mig väldigt ledsen den kvällen. och han ändrade mitt liv totalt.
och jag saknar honom fruktansvärt mycket.... och jag vill inget hellre än att få se o prata med honom igen.
vilket alrdig kommer hända tyvärr. det gör ont, riktigt ont, varje dag.

Jag vet inte, men ja förväntade mig la att något jätteallvrligt hade hänt.
så jag satt där och kände hur en tår började rinna nerför kinden.
tänk.
idag kunde vart dagen ja förlorade min pappa.

det vill jag inte!

Åh, vännen! tur att det inte vart allvarligt!