Friday 18 June 2010 photo 2/4
|
Det var första gången i mitt liv jag kände så.
Jag ville inte vara med längre.
jag ville ändra på mig.
jag ville förändras och kännslor kan man inte förstå förren man fallit ända ner till botten.
Man gör monstånd mot det vackra och det är inte förren man gråter man börja sakna det.
Mot smärta behöver man snällhet och för att synas i mörkret behäver man ljus.
Man för inte se på något av det.
Fär inget är i onödan.Så man ta fel och snubbla...
är inte heller i onödan Om man bara tänker"Det där ska inte ha varit i onödan!" Så bli det onödan till ett bättre jag"Det är mitt filosofi."
"jag ville...vara din bästa kompis!"
Och för den skullvill jag ändras.
För din skull vill jag ändra mig om jag tänker tillbaka...
Var det pinsamt där jag hängde på din rygg och bara grät...
Men det va banne mig inte i onödan.
Det fortsatte att komma och vissa och mucka...
Men jag klara mig.
Att inte vara ensam är en otrolig styrka.
jag har inte sett mig gråta sedan dess.
Jag ville inte vara med längre.
jag ville ändra på mig.
jag ville förändras och kännslor kan man inte förstå förren man fallit ända ner till botten.
Man gör monstånd mot det vackra och det är inte förren man gråter man börja sakna det.
Mot smärta behöver man snällhet och för att synas i mörkret behäver man ljus.
Man för inte se på något av det.
Fär inget är i onödan.Så man ta fel och snubbla...
är inte heller i onödan Om man bara tänker"Det där ska inte ha varit i onödan!" Så bli det onödan till ett bättre jag"Det är mitt filosofi."
"jag ville...vara din bästa kompis!"
Och för den skullvill jag ändras.
För din skull vill jag ändra mig om jag tänker tillbaka...
Var det pinsamt där jag hängde på din rygg och bara grät...
Men det va banne mig inte i onödan.
Det fortsatte att komma och vissa och mucka...
Men jag klara mig.
Att inte vara ensam är en otrolig styrka.
jag har inte sett mig gråta sedan dess.