June
Sunday 17 March 2013 photo 1/2
|
Måste bara dela med mig av en sjukt bra text skriven av en grym tjej.
Det är @westlife som skrivit den och jag tycker ni verkligen ska ta er tid å läsa den.
En sak till - Den ska inte spridas utan hennes tillåtelse!
Har ni aldrig tänkt på hur lätt det faktiskt är att vara den där sista droppen som gör att bägaren rinner över, hur jävla lätt det är att omedvetet vara den som puttar någon över kanten? Efter att ha läst tråden på Flashback ang. Linns självmord, har "vi" kommit fram till att det var mer än "bara" mobbning, fast det visste ju ingen. Förrän nu. Att det var mer än så, och att mobbningen var det som fick bägaren att rinna över, eller tvärtom. Vad som utlöste det kan ju ingen veta, men det får verkligen en att tänka efter.
Det kan vara precis vad som helst, för ingen kan veta hur någon har haft det egentligen. Låt oss göra upp ett scenario, 14-åriga Anna som bor i stan blir mobbad varje dag. Hennes pappa super, han slår henne varje dag. Hon lider av alla möjliga sorters diagnoser. Hon är ledsen just idag. Mer ledsen än vanligt. Hon går upp på köpcentrets tak för att röka, hon vill ha en liten stund för sig själv. Hon kollar ner för kanten och tänker "skulle jag våga hoppa?" svaret blir nej. Självklart vågar hon inte hoppa ner för kanten, det är ju flera meter ner. Plötsligt kommer två poliser upp och beordrar henne otrevligt att gå ner, dom vet inte att hon är förkrossad, dom vet inte att hon för 5 sekunder sen stod och frågade sig själv "ska jag hoppa?"
Poliserna går därifrån. Lilla Anna brister ut i gråt. Att någon är otrevlig mot henne är ingen stor grej, tycker man. Men efter allt hon varit med om, kan det vara det. Hennes pappa slog henne extra mycket, just idag. Mobbarna var extra elaka just idag. Hon ville bara ha en liten lugn stund för sig själv. Hon känner sig ensam, tom. Varför försöker ingen ens förstå? Varför kan ingen vara minsta lilla trevlig mot henne, en liten stund?
Hon tar ett djupt andetag, tar tag i räcket, och hoppar.
En 14-årig vilsen själ med hela livet framför sig ligger död. Hon finns inte längre. Nu vänder vi på det. Allt är likadant, fast när hon står där och tänker, kommer poliserna och pratar med henne en stund, får henne på lite bättre humör, och ber henne slutligen snällt att gå ner på taket, eftersom att det är farligt att vara där. Om det var såhär, skulle flickan gå hem igen. Gå tillbaka till helvetet, men ändå fortsätta kämpa, som varje annan dag. För människor som har varit med om hemska saker och lever i misär varje dag, kan bara några ord göra hela dennes dag.
Tänk vad lite attityd kan göra. Jag har aldrig tänkt på det här, och jag kan ärligt erkänna att jag varit en hemsk människa, jag har varit elak mot många. Men de senaste dagarna har jag bara gått runt och tänkt och tänkt, sett flera tusen olika scenarion framför mig. Mitt huvud går på högvarv hela tiden. Jag undrar och undrar.
Har ni aldrig tänkt på hur lätt det faktiskt är att vara den där sista droppen som gör att bägaren rinner över, hur jävla lätt det är att omedvetet vara den som puttar någon över kanten? Efter att ha läst tråden på Flashback ang. Linns självmord, har "vi" kommit fram till att det var mer än "bara" mobbning, fast det visste ju ingen. Förrän nu. Att det var mer än så, och att mobbningen var det som fick bägaren att rinna över, eller tvärtom. Vad som utlöste det kan ju ingen veta, men det får verkligen en att tänka efter.
Det kan vara precis vad som helst, för ingen kan veta hur någon har haft det egentligen. Låt oss göra upp ett scenario, 14-åriga Anna som bor i stan blir mobbad varje dag. Hennes pappa super, han slår henne varje dag. Hon lider av alla möjliga sorters diagnoser. Hon är ledsen just idag. Mer ledsen än vanligt. Hon går upp på köpcentrets tak för att röka, hon vill ha en liten stund för sig själv. Hon kollar ner för kanten och tänker "skulle jag våga hoppa?" svaret blir nej. Självklart vågar hon inte hoppa ner för kanten, det är ju flera meter ner. Plötsligt kommer två poliser upp och beordrar henne otrevligt att gå ner, dom vet inte att hon är förkrossad, dom vet inte att hon för 5 sekunder sen stod och frågade sig själv "ska jag hoppa?"
Poliserna går därifrån. Lilla Anna brister ut i gråt. Att någon är otrevlig mot henne är ingen stor grej, tycker man. Men efter allt hon varit med om, kan det vara det. Hennes pappa slog henne extra mycket, just idag. Mobbarna var extra elaka just idag. Hon ville bara ha en liten lugn stund för sig själv. Hon känner sig ensam, tom. Varför försöker ingen ens förstå? Varför kan ingen vara minsta lilla trevlig mot henne, en liten stund?
Hon tar ett djupt andetag, tar tag i räcket, och hoppar.
En 14-årig vilsen själ med hela livet framför sig ligger död. Hon finns inte längre. Nu vänder vi på det. Allt är likadant, fast när hon står där och tänker, kommer poliserna och pratar med henne en stund, får henne på lite bättre humör, och ber henne slutligen snällt att gå ner på taket, eftersom att det är farligt att vara där. Om det var såhär, skulle flickan gå hem igen. Gå tillbaka till helvetet, men ändå fortsätta kämpa, som varje annan dag. För människor som har varit med om hemska saker och lever i misär varje dag, kan bara några ord göra hela dennes dag.
Tänk vad lite attityd kan göra. Jag har aldrig tänkt på det här, och jag kan ärligt erkänna att jag varit en hemsk människa, jag har varit elak mot många. Men de senaste dagarna har jag bara gått runt och tänkt och tänkt, sett flera tusen olika scenarion framför mig. Mitt huvud går på högvarv hela tiden. Jag undrar och undrar.
Annons
Camera info
Camera SLT-A33
Focal length 24 mm
Aperture f/4.0
Shutter 1/2000 s
ISO 1250
Comment the photo
Anonymous
Sun 17 Mar 2013 18:12
Väldigt bra text.
Tänk om alla människor spridit lite mer glädje, varit lite mer trevliga och haft det där extra leendet mot de man möter istället för att sitta bära runt på så mycket hat, mobba andra och tex skriva anonym via bloggar elaka nedtryckande saker som får andra att må dåligt.
Jag har själv varit mobbad och var dag funderade man på tänk om..
Men man har kämpat och står där man är idag och personligen försöker jag vara trevlig mot folk, ge ett leende till de man möter, inte vara elak och anonym på nätet osv.
Behandla andra så som man själv vill bli behandlad sägs det ju =)
Tänk om alla människor spridit lite mer glädje, varit lite mer trevliga och haft det där extra leendet mot de man möter istället för att sitta bära runt på så mycket hat, mobba andra och tex skriva anonym via bloggar elaka nedtryckande saker som får andra att må dåligt.
Jag har själv varit mobbad och var dag funderade man på tänk om..
Men man har kämpat och står där man är idag och personligen försöker jag vara trevlig mot folk, ge ett leende till de man möter, inte vara elak och anonym på nätet osv.
Behandla andra så som man själv vill bli behandlad sägs det ju =)
ElisanH
Sun 17 Mar 2013 19:13
Håller med dig helt å hållet!
Jag har inte blivit mobbad, men kränkt kan vi väl säga, när jag va yngre, o åhh va ont det gör..
Jag har inte blivit mobbad, men kränkt kan vi väl säga, när jag va yngre, o åhh va ont det gör..
Anonymous
Sun 17 Mar 2013 20:40
usch=/
Ja det är verkligen inte kul men folk verkar inte förstå hur personen som blir utsatt känner sig inombords.
Ja det är verkligen inte kul men folk verkar inte förstå hur personen som blir utsatt känner sig inombords.
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/elisanh/513448019/
Visa toppen
Show footer