Månen sken den natten. Han såg en siluett stå i mökret. Stegen förde honom sakta mot dörren där siluetten stod. Han önskade att det skulle vara hon. När han kom fram var det som tidigare varit där som bortblåst. Och åter stod han grubblande i sin ensamhet. Skulle kärleken någonsin komma till honom åter. Skulle han någonsin få känna hennes obeskrivliga skönhet. Skulle han någonsin få visa henne och berätta vad han verkligen kände? Kunna få ge och dela det som för honom betyder mest. Något som kräver att man är två. Något alla människor förstår när de ser det. Vad gör hans kärlek så omöjlig. Vad gör att hon inte vill se det han ser? I en månskens natt flöt han ut i sina tankar. De tankar han skulle slitas ur med slaget av en påk. Han såg sin kropp falla till marken som endast ett stycke kött. Själv stod han jämte och kunde betrakta det som en gång varit honom själv. Den kropp han färdats i på denna jord. Nu förstod han att blivit dömd till en livslång väntan utanför sitt hem. En livslång väntan att kunna få se sin älskade i ögnen och dela sin kärlek.
SickBoy-10

Annons

The photo has no tags

July 2011