Idag har jag en klump i magen... Tidigt i lördags morse körde en bil av vägen några mil härifrån. 3 ungdomar i bilen och en av dem omkom. Det har stått i tidningarna idag... 19-åringen som dog var vår Carros fd pojkvän... Det känns så hårt att denne unge killes liv skulle bli så kort. Strulpellen med alla sina problem fick aldrig en chans att skapa sig ett ordentligt liv... jag sörjer för vi tyckte trots allt om honom, även om han ställde till mycket för vår familj och även om det sedan länge varit slut mellan honom och vår dotter. Han hälsade alltid när vi möttes ute och jag tyckte så synd om honom så många gånger... en komplicerad person med ett komplicerat liv...

Hoppas du funnit frid nu Rauli... vi kände alltid att du innerst inne var en snäll kille även om livet spelade dig många spratt och du fattade många felaktiga beslut under det korta liv du fick leva... Du hade det inte lätt... du var svår... men man kunde ändå inte låta bli att tycka om dig...

Tack för de gånger du ändå ställt upp..när du hjälpte Carro köra saker då hon flyttade till oss (ok även om det var du som hjälpte till även då sakerna försvann härifrån två år tidigareler) och när du körde henne till skolan då hon skulle på sin skolresa...

Känns som om det var alldeles nyss som du sist satt vid vårt köksbord fast snart ett år har gått. Jag kommer aldrig mer att springa på dig på stan... kommer aldrig mer att få störa mig på din dåliga hållning (den där kutiga ryggen)eller att du envisas med att gå i enbart T-shirt mitt i vintern... Inte heller glädjas åt det faktum att du alltid hälsar med ett leende... Jag kommer aldrig mer att känna sorgen och oron då jag ser att ditt liv verkar vara så fullt av jobbigheter...

Sov gott... Var du än är nu så hoppas jag att du har det bra!

Usch va hemskt! Jobbigt me dödsfall!!