March
Sunday 15 November 2009 photo 1/1
|
Sunday 15 November 2009 photo 1/1
|
|
Jag skrattar och jag ler jag tjoar o jag tjimmar men allt är bara en charad, jag vill inte visa mitt rätta jag.. inte så som jag är nu ett leende mot dig är ett mindra för mig, jag kan inte visa kännslor när människor är med, det vet alla som känner mig jag kan när som helst lägga på ett orubbligt glatt utseende och verka totalt bekymmers fri men när kvällen kommer och alla försvinner.. Då sitter jag där med alla dessa kännslor som jag har gömt inom mig hela dagen, dom kännslorna som jag inte vill att någon ska se..dom bggs upp under dagen i mitt lilla skydd som på kvällen är så fullt att det brister.. När det brister vet jag inte vart jag ska ta vägen.. jag vet inte vem jag ska ty mig till.. jag vill ty mig till dig men du är borta, du kommer inte finnas där fö mig på det sättet någonsin igen.. nu ska jag lära mig att lita på någon annan på det sätt som jag har litat på dig, det sätt jag trodde att jag aldrig skulle lita på någon.. nu ska man ut och söka någon ny att dela kärlek, sorg och lycka med.. hur vet man att man har hittat någon man kan lita på? hur fan vet man det?!..med dig var allt så enkelt.. ett dator klick och jag kunde berätta om allt som bubblade inom mig alla mina sorger kunde jag dela med dig, all den lädje jag alltid kände vid varje tanke om dig ALLT som hade med några som helst kännslor att göra, det gör inte så mycket att du inte lyssnade på hälften av det jag sa eller att du inte läste allt jag skrev för jag visste, jag visste att du alltid skulle finnas där för mig! Men vad ska jag då göra nu? kommer du fortfarande att finnas där? kommer jag alltid kunna anförtro allt till dig eller kommer vi gå från älskande till vänner till bekanta till gamla bekanta som inte hör av varandra på evigheter för att sedan förstå att den vännskap man trodde fanns där för evigt inte längre existerar och det nu bara är en bekantskap.. jag visste självkart att det inte skulle vara vi för evigt.. det visste jag men jag förnekade det ändå, jag sa det sakligt till människor som sa "men ni kommer väl vara tillsammans för alltid?.." då svarade jag förståndigt att nej det kommer vi inte vara, jag kan önska det så mycket jag vill men det kommer inte vara så.. men innerst inne ville, trodde och hoppades jag att det skulle vara vi, du och jag mot världen.. men an dag så bara försvann allt det och nu har jag så många kännslor tankar och funderingar som sjuder inom mi men jag har ingen att dela det med, hur många gånger om dagen tänker jag inte "OJ det måste jesper få höra.." men jag kan inte förmå mig att ens skriva ett sms för jag vet att om jag gör det och inte får ett svar så kommer jag ligga en hel natt och fundera på varför han inte vill skriva till mig! Varför ska man älska någon om man bara kommer förlora den? jag ville göra allt för dig, jag var redo att packa mina saker och flytta 20 mil från min familj, bara du mötte mig på vägen.. Jag Älskar dig så mycket min vän, men jag kan aldrig igen såga det till ditt ansikte, jag saknar dig, jag vill vara med dig men nu kommer allt att vara förändrat om jag skulle träffa dig allt skulle vara så konstigt allt skulle kännas så fel, att inte få kyssa dina mjuka läppar, att inte få ligga brevid dig på kvällen när det är mörkt, att inte få känna dina kärleksfulla kramar och blicka in i dina snälla ögon.. aldrig mere kommer något kännas lika dant.. mne vad kan jag göra åt det? - jag kan sitta här och tänka på allt vi gjort, men samtidigt tänker jag då på allt som vi aldrig fick göra.. vi.. eller iallafall jag drömde om att bo med dig att flytta hemmifrån och sedan flytta ihop med dig, att inreda ett hem tillsammans med dig att det skulle vara vi att något för en gångs skull i vårat förhållande skulle gå bra men NEJ det blir aldrig som jag vill aldrig som jag tänkt! allt går alltid åt helvete jag fattar inte varför jag ens låter mig själv drömma? En annan sak... jag förstår inte varför jag kan acceptera under dagen att det inte är vi men på kvällen så kommer alla dessa ångestfyllda kännslor och jag vill bara fly, men vart ska jag då fly? jag vill fly till den tryggaste plats jag vet.. en plats där ingen ser mig, en plats där inge hör mig en plats där jag kan skrika, en plats där jag kan slå...En plats... men var är den? jag behöver den!
Visa toppen
Show footer