July
Monday 26 January 2009 photo 1/1
|
En självbiografi av / Ellinor Oveland
Flickan med den gula Klänningen del 3/10
Åren går och snart är Helena 7 år.Hon har nyss börjat 1 klass.I skolan är helena lycklig vad som en händer.Man glömmer allt med att mamma och pappa är skilda där.Glömmer hur mamma mår.Glömmer allt.Hon vill helst glömma i början av sommaren vid skolavslutningen..
Det var klockan två och Helena gjorde sig färdig.Hon hade just gått ocg tagit hål i öronen för tre dar sedan.Hon va så nöjd med sig själv och kollade sig i prydligt i spegeln.Dom små Prästkrag liknande örhängerna och den lilla gulliga vita klänningen och det solblekta håret , såg hon ut att vara med i en saga.Mamma låg fortfarande i sängen som vanligt...
Helena fick nästan alltid gå upp och göra mamma frukost för hon ska vakna riktigt..Men utan något förståelse varför mamma låg där, blev mamma alltid glad när hon såg Helena komma in med brickan.
Nu var Helena färdig men mamma ligger där fortfarande.
-Mamma gå upp nu , sa helena.Men då ringer det på dörrklockan det är Mormor,morfar och Pappa.Dom säger hej och ger Helena en varm kram.Pappa går in och pratar med mamma och stänger dörren.Men denna gång var det inget tjat och skrik.Lugna röster som pratade.Det var son en vacker melodi i Helenas öron.Sedan kommer pappa ut och säger att mamma inte kan följa med idag.Helena blir besviken...Det är ingen vits att gråta.Hon har spillt för många tårar för b.la mamma i sitt liv.Men denna gång blev tårar till en djup suck.Hon hatade när det blev såhär.Ingen berättar någonting för henne.Helna kanske är bara sju år men hon skulle förstå.Älskar inte mamma mig?Det är en tanke som slår henne för ofta.Betydde inte detta något för henne i huvudtaget?
Skol avslutningen blev med sång av alla klasser och sommaren var värkligen här.helena fick en ros av fröken.Pappa måste åka till jobbet nu och mormor,morfar och helena går ut och fikar för att fira..
Därför är skolan en trygghet för helena..
Flickan med den gula Klänningen del 3/10
Nu var Helena färdig men mamma ligger där fortfarande.
-Mamma gå upp nu , sa helena.Men då ringer det på dörrklockan det är Mormor,morfar och Pappa.Dom säger hej och ger Helena en varm kram.Pappa går in och pratar med mamma och stänger dörren.Men denna gång var det inget tjat och skrik.Lugna röster som pratade.Det var son en vacker melodi i Helenas öron.Sedan kommer pappa ut och säger att mamma inte kan följa med idag.Helena blir besviken...Det är ingen vits att gråta.Hon har spillt för många tårar för b.la mamma i sitt liv.Men denna gång blev tårar till en djup suck.Hon hatade när det blev såhär.Ingen berättar någonting för henne.Helna kanske är bara sju år men hon skulle förstå.Älskar inte mamma mig?Det är en tanke som slår henne för ofta.Betydde inte detta något för henne i huvudtaget?
Comment the photo
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ellinoroveland/323432607/
Visa toppen
Show footer