May
Sunday 8 March 2009 photo 1/1
|
jag vet att jag ser förjävlig ut på denna bilden.
I always will remember you as you were, you were perfect.
jag var hans lilla prinsessa. jag har alltid älskat marsinpan och jag kommer aldrig glömma den julen som jag fick en korg full med grisar, frukter, grönsaker, tomtar och mer saker i marsipan, och dom hade min morfar gjort! När jag var liten trodde jag att jag var stark och det var för att han nästan alltid lät mig vinna på armbrytning, haha , jag trodde att jag var starkare än morfar ända tills Cristian fick mig att fatta att så var det inte. I spanien brukade vi sysselsätta oss med lite olika saker , tex fånga krabbor, feg var jag och vågade inte ta i dom , men inte morfar. han brukae skoja om att om jag var dum skulle han sätta krabban på min näsa så den skulle nypa mig, det gjorde han självklart inte. Eller så åt vi glass , eller köpte saker på marknaden, eller gungade i parken. Min morfar var helt övertygad om att jag skulle bli den bästa kvinliga fotbollsspelaren.( där hade han fel. ) Han var en människa med drömmar och han hade stora planer för både mig, cristian och daniel. Och en sak som han lärde oss var att vi kunde bli vad vi ville. ( när han låg på sjukhuset tänkte han ringa till cristians lärare och göra en plan för cristians studier för han visste att han barnbarn minsan inte var dumma, och det var skolan som var dålig om vi inte lärde oss nånting.) Men går man inte till docktorn tidigt nästan innan sjukdommen har brytit ut så finns det inget man kan göra. doktorn sa att det ända han kunde göra var att be till gud. och det gjorde han, han som förut inte alls var specielt kristen började gå i kyrkan och be. 5 år tog det. 5 år gick han runt och var rädd för att dö, i 5 år gick jag runt och var rädd för att han skulle dö. i 5 år var han döende , men det märktes bara i de 2 sista åren. doktorer ringde och sa att han bara hade 1 vecka kvar att leva hela familjen åkte upp till stockholm och gång på gång blev doktorerna förvånade över att han fortfarande levde. exakt i dag för 2 år sen satt jag ensam med han på hans rum på sjukhuset. Vi kollade på alla hans prisenter som han hade fått tidigare den dagen och diskuterade kalaset som han hade haft. Han var nöjd med kalaset och var så glad! det var sista gången som jag såg honom glad. det var sista gången som jag pratade med honom, nästa gång som jag såg honom hade han tappat talförmågan, han bara låg där... låg där och led, låg där och väntade på att dö... 5 dagar utan vatten eller mat.
Comment the photo
Jag tror du är stark, inte bara på armbrytning, utan du klarar det mesta. jag vet att du ibland är ledsnare än du verkar, men du vet också att det är sjukt många som älskar dig, för den du är. För du är perfekt, precis som du är, och det tkr inte bara jag, utan även din morfar.
Jag älskar dig <3
du är också perfekt.
du är aldrig ensam, det vet du va?
JAG ÄLSKAR DIG MASSA!
20 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/elviraandersson/340605814/
Visa toppen
Show footer