Jag får visst inte sörja ifred. Mitt huvud har bestämt sig för att koppla bort den trygghet jag hade i mig själv och min verklighetsbild är helt förvriden. Det känns inte ens som att det här har med min övriga sorg att göra. Det har det, för hade jag inte hamnat så grovt ur balans innan så hade jag troligen inte trillat ner i det här heller. Men innan så har det känts som att det skulle lösa sig, bara jag fick skicka ett sms till Jack, bara jag fick prata med honom. Nu känns det inte så. Hela det problemet är liksom också bortkopplat, i alla fall i perioder. Vilket gör att jag inte kan bearbeta det heller >_< Jag vet fan inte vad jag ska göra. Den enda delen av mig som jag på något vis lyckas hålla mig fast vid är inte alls en som jag trivs med. Det är en barnslig , bitter och irrationell Elin, en Elin som inte kan se på saker med lugn innan hon bestämt sig för att hata det. Jag drunknar i tomheten efter mig själv.

Annons

The photo has no tags

January 2016