Historien om the Mistorys

"Hur vet du mitt namn?" svara jag med ett misstänkt samt ryck med ena ögonbrynet.
" jag vet allt dom dig. sa han och tog båda mina händer i sina fast ute på finger spetsarna. jag skygade tillbaka hur kan han veta?
" är du också...? Kunde denna man vara en trollkar men han hade ju sakt att han var rektor på en skola för vampyrer det går ju inte. alla vet ju att om em häxa eller trollkarl blir biten dör dom. Men hur hade jag överleft? den frågan hade jag ställt mig sedan jag vaknade.
"nej jag är ingen trollkar .Men vi skulle vara mycket glada om du skulle vilja gå på vår skola den ligger bara 2 mil här i från" . han tittade på mig han såg så ung ut så vacker men hans ögon återspeglade olycka,vetande,visdom,smärta och glädje det var som om han hade levt sedan jorden för länge sedan skapades ur den stora rymden. " jag kan inte det vore inte säkert. jag har gjort så mycket elakt i mitt liv det vore inte rätt. jag kan skada någon" sa jag med en kylig ton. Vlademir tog någta steg fram i mot mig. hans ögon stålade av tillit och förståelse.
" kalzzara du är säker där ingen kan skada dig och du kommer inte att skada någon annan det lovar jag" hans ord träffade mitt sedan länge frusna hjärta det var som om en litte bit smälte. men det viste jag att det skulle aldrig hända jag var kall .
"följer du med?" Jag nickade bara . han såg på mig så började vi springa snart var vi framme vid en magnifik byggnad. det var mörkt ute så alla låg nog och sov eller jag vet ju själv att jag inte kan gå ut på dan jag hade försökt en gång det hade gjort så ont som om mina ögon brann och skiner med. jag följde vlademir in i en stor port
" det är bäst vi tar bakvägen vi inte skapa upståndelse. dit utseende drar många blickar mot sig" jag tittade förundrande på honom vad mena han. vi gick genom en stor sal och in i en massa gångar. Jag kolade mig om kring det här dtället var ju fantastiskt jag gisade på att stotet måste vara byggt under medeltiden. vi vandrade vidare genom dom mörka gångarna som lös upp av stearin ljus såm satt på vägarna på vägarna hängde det stora tavlor på stiliga män och vakra kvinor dom måste vara vampyrer det kunde man se på deras krit vitta hy och röda ögon. jag undrar hur länge vi har gåt när vi gick för bi en stor spegel. jag kände hur korpen förs till is vem var det där främligen i spegeln. främlingen titade förundrand på mig hennes krit vitta hy henes nästan lysande gröna ögon henes hår räkte ända ner till näna men det var fyligt lokigt och silvrigt. jag såg i hennes ögon rädsla mistro beundran var det jag? Det måste vara jag för det där silvriga håret det var mitt hår jag hade blivit retad när jag var litten för min hår förg som då hade varit grå daskig. men hennes skönhet var otrolig häxor är kända för sin skön hett dom var till och med vakrare än vampyrer så vad hade jag för väntat mig jag var ju både häxa och vampyr.
" har du aldrig sät dej i spegeln för" ljudet från hans röst var som en väkar klok jag slet mig ifrån spegeln och främligens ögon.
" kom så fortsäter vi" jag följde ljud löst efter honom in i en gång med masa dörar han tog fram en nyckel ur fickan ich gav den till mig nyckeln var vaker en gamal nykel med ett s på. han pekade på en dör. jag gich fram och låste upp.

Annons

The photo has no tags

August 2011