Historien om the Mistorys

" vad Är det för fel på det?" sa jag i en hård ton.
"inget men du är ju så jävla gammal som min gammelmormor eller nåt" sa Felix och började skrata. jag kände hur magin i mina ådror började koka jag kände styrkan inifrån. Åh nej jag måste här i från inan mina ögon förändras. jag kolade på Lay som hade slutat skrata och kolade argt på David och Felix men när hon möte min blik såg ja oron i hennes ögon.
" kal hur är det?" hennes röst var som ett piskslag. Hon bryde sig om mig men inte länge till om jag inte fick hjälp anars skulle jag kanske skada david och felix. jag såg på henne. medans jag kände stötarna i min kropp. min magi hade alltid varit stark men inte så här. jag hade läst om det här en gång att när en häxas krafter väger så är det som om det går blixtrar genom hella kroppen och som om man bräns på bål. det värsta var att ingen häxa hade någon sin klarat förvandlingen dom hade döt. man moste vara väldigt stark för att klara förvandlingen. för kraften som växer sig starkar inombords kan ta död på en. Dom fick inte vetta att jag var häxa då skulle jag bli utkastad och hemskikad till dalen igän och det vill jag inte. Smärta kom som en våg i mot mig jag var tvungen att säta mig på knä. jag kände en hand på min axel jag kolade upp det Var Lay henes ögon var oroliga och panikslagna.
" kal svara hur mår du?" Lay var värkligen orolig.
" gå iväg" vad det ända jag kunde svara jag ville inte skada henne.
" Varför Kal? Nej jag tänker inte gå jag stanar här med dig" lay hade gråtit om hon kunde det hördes på henes röst.
" Layla vad händer med henne?" det var David som frågade.
"jag vet inte hämta en lärare" lay skrek nästan. nej inga lärare. precis när david skulle gå förbi mig för att hämta en lärare så tog jag tag i hans ärm.
" nej inga lärare" sa jag tungt inan en ny våg av smärta träfade mig.
" kal kal svara mig snälla" lay skakade i mig. jag kunde inte svara skulle jag öpna munen igen skulle jag bara skrika det viste jag men jag stod inte i mot. smärtan var för stor.
" ahhhh " skriket som kom utt min mun var så fyld av smärta att jag skälv var rädd.
" Kalzzara snälla svara vad är det som häder med dig?" felix röst var som en väkar klocka. jag såg upp på Lay. när jag såg in i lays ögon viste jag att jag var tvungen att få henne här ifrån även om det riskerade att hon fick veta jag var tvungen..
" Lay snälla spring här ifrån" lays ögon vart svartare än dom redan var. hon gick från ledsen till arg på några sekunder.
" nej jag stanar här Kal och det kan du inte göra något ått jag lämnar dig inte så här. jag kan hjälpa dig om du bara berätar vad det är!" nu skrek hon åt mig. jag för stod henne. men nu kunde jag inte låta henne få somm hon ville. jag vände på huvudet och såg upp på David. När jag såg honom i ögonnen satehan sig ner brevid mig.
" Dav du moste lova mig en sak?" han såg på mig först var det som om han inte skulle svara men sen nika han.
" Du måste få Lay här ifrån felix också jag vill inte skada er snälla " dav tittade på mig och nickade sedan.
" det låvar jag Kal Men först måste du beräta vad det är som händer" jag drog efter andan när en ny våg av smärta träfade mig.
" kal varför låter det som om du ska lämna mig?" Lays röst var så avlägsen men ändå så nära.

Annons

The photo has no tags

August 2011