June
Monday 22 December 2008 photo 1/5
|
Idag har morfar vart borta i tre år :( glömmer aldrig den dagen fy de va absolut den värsta dagen i mitt liv!
vakna av att telefonen ringer o jag fattar direkt va de e när pappa svara. när vi åkte till stora höga va jag typ i chock. de första jag såg efter kurvan i saxeröd va flagga på halv stång å då brast tårarna eller rättare sagt spruta tårrna. vi möttes av mamma o mormor i dörruppningen och båda var helt rödsprängda i ögonen.
Mamma hade tatt ledigt den dagen i förhand och sovit där för hon kände på något konstigt sätt att det skulle hända. utanför morfars kontors rum stod vi ganska länge och liksom laddade för synen vi aldrig kommer att glömma.
Du låg där i kostym o vit skjorta, med knäppta händer och slutna ögon. det var en obeskrivlig känsla som inte går att förklara, en känsla som jag inte ens önskar min värste fiende att behöva uppleva.Jag sat där vid sängen stor del av dagen och tårarna tog aldrig slut. Det var hemskt att behöva se sin familj och släkt gråta så mycket. samma dag när du låg i rummet intill så skulle vi beställa en kista och några timmar senare så kom begravningsmännen och bärde i dig i kistan o vi hade en liten begravning i hallen innan du bärdes iväg till kyrkan.
När du levde och var sjuk av cansern och låg på kungälvs sjukhus svagt gul i ansiktet och med morfin i kroppen så tyckte man att du skulle få somna in och slippa lida mer men endå kom de som en chock.
De va tre år sedan nu, varje gång jag läser nåt om dig så kan jag knappt se för tårarna. det är som att sorgen vränger mig ut och in och det fattas en stor bit av mitt hjärta som tillhör dig, men minnerna kommer jag aldrig glömma o de e jag glad för för dom kunnde inde vart bättre.
Älskar dig morfar och kommer alltid att göra det <3
vakna av att telefonen ringer o jag fattar direkt va de e när pappa svara. när vi åkte till stora höga va jag typ i chock. de första jag såg efter kurvan i saxeröd va flagga på halv stång å då brast tårarna eller rättare sagt spruta tårrna. vi möttes av mamma o mormor i dörruppningen och båda var helt rödsprängda i ögonen.
Mamma hade tatt ledigt den dagen i förhand och sovit där för hon kände på något konstigt sätt att det skulle hända. utanför morfars kontors rum stod vi ganska länge och liksom laddade för synen vi aldrig kommer att glömma.
Du låg där i kostym o vit skjorta, med knäppta händer och slutna ögon. det var en obeskrivlig känsla som inte går att förklara, en känsla som jag inte ens önskar min värste fiende att behöva uppleva.Jag sat där vid sängen stor del av dagen och tårarna tog aldrig slut. Det var hemskt att behöva se sin familj och släkt gråta så mycket. samma dag när du låg i rummet intill så skulle vi beställa en kista och några timmar senare så kom begravningsmännen och bärde i dig i kistan o vi hade en liten begravning i hallen innan du bärdes iväg till kyrkan.
När du levde och var sjuk av cansern och låg på kungälvs sjukhus svagt gul i ansiktet och med morfin i kroppen så tyckte man att du skulle få somna in och slippa lida mer men endå kom de som en chock.
De va tre år sedan nu, varje gång jag läser nåt om dig så kan jag knappt se för tårarna. det är som att sorgen vränger mig ut och in och det fattas en stor bit av mitt hjärta som tillhör dig, men minnerna kommer jag aldrig glömma o de e jag glad för för dom kunnde inde vart bättre.
Älskar dig morfar och kommer alltid att göra det <3
Comment the photo
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/emmahermansson/303116854/
Visa toppen
Show footer