September
Sunday 16 December 2007 photo 1/3
|
Det handlar om att holla andan när man är tio kilometer under vatten ytan, då det är helt mörckt överallt och änglarna i dina drömar inte kan rädda dig. Det handlar om att kunna simma även om man dras ner i djupet fortare än bilarna susar fram på motorvägen. Det handlar om att överleva när värden försöker krossa dig. Och för att sen gå till H&M och upptäcka att man gått upp ännu en storlek och de trådsmala modelerna på reklamaffiscerna tittar och skrattar åt dej. Det är då du blir trampad på tårna. Och sedan kommer sparken i magen när du får reda på att dina föräldrar ska skilljas fast de varit tesamans i över tjugo år och brukade säga att de älskade varandra. Då du ser din nioåriga lillasyster gråta för hon tror det är hennes fel, för att hon tjatade för mycket om att hon ville ha en ny Barbie. Lika blond och lika ytlig. Du slutade äta och du slutade skratta. Då kan man kenna revbenen knäckas. Och för att få smaka på hela verkligheten så får din farfar hjärtinfarkter. Och du står jämte, kenner det som att hans kropp bryter ihop och du bara står och kollar på. Du vet att du kanske har firat din sista jul med honom. Istellet går allting ut över skolan, du får hög frånvaro. Kommer i bråk med lärare och sitter ofta in hos rektorn. Du kommer efter i prov och tappar mycket. Du är inte längre snäll å lärare säger att de inte vet vad de ska göra med dej. Vad ska du göra nu lilla vän? Och när du senare flyttar in i lägenhet kan du inte längre behålla dina djur, dina älskade hundar. Du som aldrig vart utan hund. Dom som du har tränat och lärt allt dom kan. De som aldrig sviker, även om du skriker på dom eller gör något dumt. I brevlådan får man reklam från viktväktarna fast man väger strax över femtio kilo. På tvn visas sexsåpor på bästa sänningstid. Den nya tidens barnprogram: se Linda Rosing operera sina läppar. Å alla bryr vi oss, alla sitter vi bänkade och njuter. För nu har vi dragits så djupt ner under ytan att vi är nära att drunkna. Å folk som inte vet låtsas bara som du är dum i huvvet ignorerar dej eller spottar på dej. Du vill le, fast du är inte längre den du en gång vart. Men när ingen förstår dej, ingen lyssnar på dej, ingen litar på dej. Vad har du kvar? Att kenna att varje andetag du tar gör ont. Kenner knivens hugg i ryggen. Inte lengre har du någon lust till livet, ser ingen lycka. Du är sviken, men har sviket ennu mer. Nu får du skylla dej själv För vi lärde oss att simma. Vi lärde oss att man inte kan vara perfekt. Det jag har lärt mej är att inte ta något förgivet. Det är då man förlorar det.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Sat 15 Dec 2007 22:54
Fin dikt :)
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/emmalisan90/134953746/
Visa toppen
Show footer